Sven en äkta sjöbjörn som inte ville gå i land
En stor del av sitt liv har han tillbringat på de sju världshaven. Många stormar har sjökaptenen Sven Strömberg ridit ut och blivit rik på äventyr. – Jag haft bra besättningar så jag har aldrig behövt vara duktig själv.
Relaterat
Fakta
Lite om Sven Strömberg
Familj: Hustrun Gunnel, sonen Lasse och dottern Babe, tre barnbarn, pojkar allihop.
Bor: Flyttade till Halmstad 1956 och är bosatt på Mickedala.
Intressen: ”Jag badar bastu varje vecka året om i Tylösand. Spelar bridge för att hålla igång det lilla man har kvar mellan öronen. Åkte tidigare slalom”.
Medlem i: Flottans män, Klubb Maritim och Najadens vänner.
Födelsedagen: ”Har tänkt åka till ett spa i Varberg med hela familjen”. Fixar öppet hus i Marinstugan på eftermiddagen 26 februari.
Denne saltstänkte bohuslänning, född på Bohus Malmön och uppväxt i Lysekil, valde tidigt att han skulle tillbringa sitt liv på sjön. Som 18-åring mönstrade han som kockjungman på det första skeppet i hemmahamnen. Därefter har det blivit många last- och passagerarfartyg hos Johnson line med Sven som befälhavare. Under kriget tjänstgjorde han på minsvepare i svenska farvatten och arbetade på lejdfartyg med destination USA. Besöken på alla exotiska platser har gett honom många minnen.
Sven Strömberg är pigg som en mört när vi träffas i huset på Mickedala och han ler plirigt om sina häftiga hisnande bravader.
1943 var han på ett fartyg som låg på varv en hel månad i Hamburg i Tyskland. Området var ett omtyckt bombmål för de allierade, men som tur var träffades inte båten.
– Men hörseln blev förstörd av det enorma bombardemanget.
Ett annat äventyr som han aldrig glömmer inträffade i Kina sedan Sven blivit inbjuden på ormmiddag av en kinesisk maskinist. Sällskapet bestod av ett 20-tal personer, alla kineser.
– Det var orm i alla former ungefär som ett ålagille. Det bästa var när en gubbe kom in med tre ormar i en jutesäck. Han tog död på en orm och tog ut något som såg ut som en gallblåsa.
Sedan blandade mannen sörjan med grönt vin, hällde upp drycken i ett glas och räckte det till Sven.
– Jag tog en liten klunk och det var jädrans gott. Sedan skulle glaset gå runt. Jag fick höra att drinken var dyrare än middagen.
Ingen av de andra vågade smaka. Sven fick frågan varför han inte var skraj.
– Jag sa ”jag är ensam med er kineser. Hade ni velat döda mig kunde ni gjort det på ett annat sätt. Jag har ingen chans mot er ändå”.
I Colombia såg Sven våldet på nära håll. I hamnen Buena ventura.
– Där kunde man inte gå iland snyggt klädd eller med klocka på sig. Då hade de ”kuttat” armen på dig. Kriminaliteten finns över hela världen men där var de för jäkliga.
Hamnens namn betyder för övrigt gott äventyr men Sven och hans besättning kallade den för Malo ventura, ont äventyr.
Han har upplevt stormar på Atlanten och tyfoner i Fjärran Östern. En gång tog en tur från Hong Kong till Kobe i Japan tolv dygn i stället för normala drygt tre.
– Det var bara att ta det lugnt och rida ut stormen.
1982 utsågs Sven till hederslots i Panamakanalen efter att ha gått igenom den hundra gånger med olika fartyg.
– Utmärkelsen var en hedersbetygelse.
Han ”tvingades” i land vid 62 års ålder efter att Johnson line beslutat att sälja ut stora delar av sin flotta.
– Jag sparkade emot. Jag ville hålla på till jag var 70 år. Men rederiet betalade mellanskillnaden fram till pensionen. De uppträdde juste, i stället för att sparka yngre befäl.
Men haven lämnade han inte helt efter pensioneringen. Sven deltog som befälhavare på den svenska barkentinen Amorina i First fleet re-enactment Voyage, till minne av Australiens 200 årsjubileum.
Snacka om en man som verkligen har varit ute och seglat på böljan blå.





















Tipsa oss!



