HP GRATTAR…

… Svante Lindell, lärare och fackbas, som fyller 50 år den 20 februari.

Under åren som Lärarnas riksförbunds ordförande i Laholm har Svante Lindell fått visa sig tuff i duster mot arbetsgivare. Inför löneförhandlingar har retoriken finslipats och lagar och regler studerats. Men när Svante själv beskriver sin personlighet väljer han i stället att lyfta fram sin snällhet.

– Jag tror att jag är väldigt snäll, men jag gillar inte människor som ljuger. Många har beskrivit mig som arrogant, men det håller jag inte med om. Jag är bara tydlig, säger han.

Svante Lindell är en engagerad person – både i arbetet som mattelärare och i det fackliga livet. I dag delar han sin arbetstid mellan Lärarnas riksförbunds lokaler på Ryssgatan i Laholm och lärosalarna på Osbecksgymnasiet. Men trots ett stort engagemang halkade Svante egentligen in i den fackliga sfären som på ett bananskal.

Det hela började i slutet av 1980-talet när Svante jobbade på Veingeskolan. Skolväsendet var på väg att gå över från att vara statligt reglerad till att få kommunen som huvudman – något som skapade många långa diskussioner.

– Det blev turbulent och då sa jag väl en del saker som en del av arbetskamraterna tyckte var modigt och bra sagt, berättar Svante.

Han började engagera sig fackligt lokalt på Veingeskolan, men efter bara några år blev han kommunombud för Lärarnas riksförbund. Ett åtagande han inte ångrar att han tog. Men Svantes brinnande intresse för matematik gör att han inte skulle vilja välja bort undervisandet helt.

– Att jobba med människor är det bästa med att vara lärare. Matematik kan vara väldigt svårt för vissa, men det går att göra ämnet jätteroligt. Man kan ta lite dråpliga exempel och göra det lite som en stand up-komiker.

Efter 20 år i kommunen ser Svante sig nu i princip som laholmare. Men innan han flyttade till Veinge för att börja arbeta som högstadielärare visste han inte så mycket om sin nya hemkommun.

– Jag trodde Laholm låg i Skåne, fastän att jag hade läst geografi på högskolan, berättar han.

Han kommer från Trollhättan och visst har den typiska västgötska dialekten inte tvättats bort helt. På kontorsväggen på Ryssgatan hänger också ett bevis på att Svante inte riktigt har anammat de halländska sederna fullt ut. En löpsedel från fotbollsklubben Elfsborgs triumf 2006, då laget kammade hem SM-guldet, är uppsatt bredvid en hylla full med pärmar.

– När HBK blev svenska mästare fick jag en klapp på huvudet från arbetskamraterna. Sen kommer Elfsborg och vinner, säger han och ler.

– Då var jag inte ödmjuk.

Förutom sitt engagemang i jobbet och facket har Svante även på fritiden varit en hängiven föreningsmänniska. Han spelade tidigare volleyboll i Ysby volley och blev ordförande i föreningen. Så småningom flyttades den till Veinge och bytte namn till Exxy volley.

– Klubben existerar fortfarande, men den är vilande och jag är enda medlemmen. Vi hade ingen som orkade köra ungdomsgrupper så vi körde a-laget tills vi splittrades.

– Det är svårt att få människor engagerade. Eldsjälarna är få, fortsätter han.

Nu för tiden är det i stället träning med Mellbystrands gymnastikförening som gäller på torsdagskvällarna. Motion är viktigt för Svante och efter gympapasset brukar det bli lite volleybollspel.

– Allt är tillåtet förutom nätserve. Det är vi för gamla för. Torsdagskvällarna är en av veckans höjdpunkter, säger Svante.