HP GRATTAR…

… Jaree ”Ann” Satsadeekraisorn och Birgitta och Ingvar Pernebo till ett lyckat samarbete.

Tack vare paret Pernebo och ett IOGT-NTO-stipendium kunde Ann, som är döpt till Jaree, åka till Sverige för ett halvårs studier. Det var också Birgitta och Ingvar som introducerade utbytet mellan lärarstudenter i Thailand och Sverige under en stor IOGT-NTO-konferens i Sri Lanka 1992.

Av en thailändsk universitetslärare de träffade fick de veta att kunskaperna i engelska var oerhört dåliga bland thailändare. I synnerhet hos blivande lärare.

Det fanns redan ett visst utbyte mellan ungdomar i Thailand och Sverige, men makarna Pernebo bestämde sig för att utvidga det till att gälla lärarstuderande. De har själva arbetat som lärare på bland annat Vallåsskolan, Bäckagårds- och Hallägraskolan och sett hur värdefullt det är med globalt och kulturellt utbyte, och att språk är nyckeln.

– Och blivande lärare behöver vidga sina vyer lite mer, säger Birgitta.

Under de tio åren som utbytesprojektet varade har ett 40-tal svenska lärarstudenter gjort praktik i Thailand. Inte fullt lika många thailändare har varit i Sverige på grund av kostnaderna. Men genom stipendiet blev det ekonomiskt möjligt för några. En av dem var Ann, som kom 1998. Hon var också den första från Thailand.

– Min ambition var att bli duktig på engelska.

Under hela hennes uppfostran var föräldrarna måna om nödvändigheten av att lära sig engelska för att lyckas i livet.

– Jag knuffades i princip in överallt där det fanns någon engelsktalande person, vilket kunde vara ganska jobbigt och pinsamt ibland, säger hon och skrattar.

Att klara sig själv, få utbildning och kunna försörja sig var det primära. Både pappan och systern är sjuksköterskor. Anns mamma som tog hand om familjen, dog när hon var 18 år.

Redan tio år gammal började hon läsa engelska i skolan. Hon umgicks med engelsktalande personer så ofta hon kunde. Allt för att lära sig språket. Efter alla formaliteter med pass, visum och stipendiet lämnade hon universitetet i Chom bueng, som ligger en timmes bilresa från Bangkok, för en termin i det kalla Sverige. Det blev Högskolan i Växjö då Högskolan i Halmstad tackat nej. Trots avståndet till Halmstad blev paret Pernebo hennes värdfamilj, och de umgicks så ofta det var möjligt. Inte minst varje lov har hon tillbringat i Halmstad.

De byggde upp en fin vänskap och har, trots att de gått många år sedan de skildes åt, hållit kontakten.

Tolv år senare, under den kalla och mest snörika årstiden återvände Ann för att hälsa på Birgitta och Ingvar i Halmstad. Hon glömmer aldrig första gången hon såg snön.

– Jag hade aldrig sett snö. Det var en chock. Jag minns att jag faktiskt smakade på den.

Att hon inte blev lärare, trots examen, stod klart ganska tidigt. Ann ville jobba internationellt och för ett större företag. Det var också där de högsta lönerna fanns. Och sist men inte minst, fick hon användning för sin fina engelska.

I dag har hon ett toppjobb som konsult på ett stort hälso- och skönhetsföretag med huvudkontor i Schweiz och filialer i hela världen. Hon talar engelska som en infödd, är chef över 22 personer, är den ende engelsktalande bland 37 anställda och är allas ”tolk” på det internationella hälsoföretaget.

När högste chefen eller representanter från utlandet kommer på besök är det med Ann man diskuterar och talar ”business” med.

Efter en dryg månad i Sverige avslutar hon sin semester med en vecka i Bremen hos sin blivande man. Går allt som planerat gifter sig Ann och Andreas i sommar och köper hus i Bangkok.