”De var alltid lika glada som på den här bilden”
Alltid ett skratt nära till hands, alltid trevliga sammankomster. Så minns Jan Magnusson sina most-rar och morbröder, som förevigades tillsammans i juli 1945.
Relaterat
Fakta
Lite om Jan Magnusson
Ålder: 77 år.
Bor: Halmstad.
Familj: Gift med Barbro.
Yrke: Pensionär, tidigare pilot.
Intressen: Tidigare fotboll, badminton och tennis, nu golf. Även musik, framförallt jazz.
– De var alltid glada. De hade en sådan fin humor allihopa. De tyckte dessutom om practical jokes. Särskilt Arne, han var full i fan för det mesta. En riktigt spjuver. Men det var alltid mot dem som de var goda vänner med som skämten riktades.
Detta berättar Jan Magnusson, som i dag är 77 år. Han har glada minnen av sina släktingar. Bilden som han håller i togs i samband med hans mormors 60-årsfirande sommaren 1945. Själv var han inte med på kalaset, men det var hans mostrar och morbröder. När man tittar på bilden på de elva syskonen är det svårt att inte själv le. Alla verkar ha trevligt. Och så var det också.
– De var alltid så positiva och glada som på den här bilden, och de skrattade alltid.
All denna glädje kan ha sitt ursprung i deras tuffa uppväxt, tror Jan.
– De kom från enkla förhållanden. De bodde på cirka 35-40 kvadratmeter, folk föddes, levde och dog i köket. De hade det besvärligt med mat. De delade ut tidningar, och alla pengar gick direkt in i hushållskassan. Men så småningom gick det uppåt, och det gick bättre och bättre för alla. Det går bättre när man ser en ljusnande framtid.
Två syskon hade avlidit som små, och på grund av sjukdom gick systern Britta bort i unga år på 1960-talet. Men utöver det kom det att gå bra för syskonskaran. Flera arbetade inom klädindustrin på olika sätt, och en av dessa var Arne.
– Det var ont om arbeten i Halmstad. Arne var mer företagare än skräddare så han startade firma och han blev sin egen. Han grundade Junior Center på Brogatan.
Junior Center är det som i dag är JC, och har i dag cirka 120 klädbutiker runt om i landet.
Flera andra välkända Halmstadprofiler finns också med på fotot. Tryggve var kulturnämndens ordförande i kommunen, och var med att fatta beslut om flera av de konstverk som finns i staden i dag. Och brodern Egon representerade Sverige vid de Olympiska sommarspelen i Berlin 1936 som gymnast.
Men den stora gemensamma nämnaren för de elva var som sagt deras genuina glädje.
– Vi firade julaftnar ihop, och då var stämningen alltid hög. De drack aldrig sprit, de var naturligt glada. De var trevliga människor rakt igenom, lätta att umgås med.
– De spelade också mycket kort tillsammans och gillade bridge. Men de hade inte mycket fritid. De jobbade mycket.
Av de elva syskonen är det i dag bara Arne kvar. Han fyllde 90 år i julas och var den yngsta av dem alla, född 1921.
Förutom bilden här ovan finns det en annan bild där syskonen är samlade.
– På den ser de lite allvarligare ut, så den är riktigt unik. Men den här bilden, man blir så glad själv av att se dem. Glädjen smittar verkligen av sig.
Fakta/Bakgrund
Jan Magnusson berättar om personerna på bilden
Arne har berättat om bilden. Den togs på syskonens moder Almas födelsedag. Hon och var en skönhet som inte skulle stå dagens omslagsflickor efter men det man mest beundrade henne för var hennes sätt att kunna ta hand om alla barnen ensam då maken på grund av sitt arbete endast gjorde sporadiska besök i hemmet.
Personerna på bilden, övre raden från vänster:
Britta står överst till vänster. Hon hade ett medfött hjärtfel, och dog rätt ung under 1960-talet.
Arne har bott i Halmstad hela livet. Han lever än. Han startade Junior Center, nuvarande JC. Då låg det på Brogatan. De hade 35 butiker runt om i landet, sen sålde han det. I dag har JC cirka 120 butiker.
Stig bodde på Öster, och han var förman på Haldex.
Tage, började som skräddare i Halmstad, och flyttade senare till Stockholm och startade eget skrädderi.
Tryggve, han var kulturnämndens ordförande i Halmstad kommun. Han hade hand om olika konstverk, bland annat tror jag att han var inblandad i att få hit Picassostatyn på 1960-talet.
Egon, han var förman på Rex cyklar. Han var dessutom med på Olympiaden i Berlin 1936, i truppen med frigymnaster.
Stina, min mamma, Hon var hemma och såg till oss. Hon var dessutom prins Bertils favoritservitris i Tylösand när han var i Halmstad.
Sittandes, från vänster:
Elsa, hon var alltid glad och positiv. Hon var dessutom en specialist på mockatårtor. Hon var hemmafru.
Greta och Inga-Lisa. De jobbade på chokladfabrik i Alingsås. Jag brukade vara och hälsa på dem på somrarna. Då åt jag alldeles för mycket choklad, och mycket marsipan, det gillade jag.
Ingrid (mellan Greta och Lisa), hon flyttade till Landskrona och arbetade inom brandkåren, men hon släckte inte elden. Hon var på kontoret.”









































