HP möter Björn Laid, idrottskonsulent.

Ungdomar i dag rör på sig för lite. Detta vill Björn Laid ändra på. Han är Skol­idrottsförbundets regionkonsult i väst och ”täcker allt från Åmål till Laholm”.

Han oroar sig för att den spontana rörelsen har försvunnit, och inte finns med upp i åldrarna. Detta leder till sämre folkhälsa.

– Förr brukade ungdomar klättra i träd och spela fotboll så fort tillfälle gavs. Detta stärkte deras muskler, ben och knän. Man klättrade i träd, man ramlade ner och man ”ramlade upp” igen. Men ungdomar har andra intressen i dag. På högstadiet så sitter man nu bara med de förbaskade telefonerna hela tiden.

– Jag hittade glöden själv, och jag har fått ut så mycket av det och det vill jag dela med mig.

Ett sätt att få ungdomar intresserade av att röra på sig är Skoljoggen. Årets upplaga var den 30:e i ordningen, och blev en stor succé. Den hölls på flera platser i länet med totalt 31 288 deltagare, över 10 000 fler än vad O-ringen hade. Men vägen dit var inte lätt. Björn stod ensam för hela arrangemanget och är starkt kritisk till kommunens brist på hjälp.

– Skoljoggen hade ett nationellt firande. Jag hörde av mig till ett kommunråd i Halmstad två månader innan för att få stöd, men hon sa att jag borde ge upp för att det var för ont om tid, och att jag borde satsa på 35-årsjubiléet i stället. Jag hade tidigare sagt att jag skulle lägga ned projektet om jag inte fick kommunens hjälp, men nu blev jag i stället arg, och triggad att klara av det.

Flera välkända artister var intresserade av att delta kostnadsfritt, men då kommunen inte kunde hjälpa till med scenbyggen rann det ut i sanden.

– De inser inte hur viktigt det är att få upp intresset för ungas hälsa. På själva skoljoggsdagen fick jag hjälp av dansare från Sturegymnasiet och turismelever från Drottning Blanka och deras hjälp var ovärderlig. Men annars tog jag hand om allt själv. Kommunen hjälpte inte ens till med koner till banan. Jag fick gå till Trafikverket och NCC och låna deras stora vägarbetskoner till den snitslade banan.

Men trots många timmars ensamt slit blev resultatet lyckat.

– Jag är riktigt jävla stolt över det jag åstadkom. Jag hade hoppats kunna säga ”vi”, men nu får det bli ”jag”. Jag är stolt över det som jag gjorde.

Men det är inte bara politiker som är ansvariga för ungas hälsa. Björn föreläser för rektorer och skolledare om hur deras skolor kan bättra sig. Men även föräldrarna har ett ansvar. Ett sätt kan vara skolornas idrottsföreningar.

– Inget skiljer dem från vilken annan förening som helst. Många tror att skolan ska stå för allt i skolidrottsföreningen, men föräldrarna kan vara lika aktiva där som i andra föreningar. Och det finns mycket som eleverna själva kan hjälpa till med.

Det är inte bara elitsatsningarna som är viktigt, menar Björn.

– Tävlingar kan vara bra, men de fångar inte bredden. Idrottslärare måste jobba för att alla ska få delta. Vissa tycker att idrotten är det roligaste i skolan, vissa tycker att det är det tråkigaste och vill inte ens delta, och det är tyvärr en rätt så stor klick av eleverna.

Trots mycket jobb trivs Björn väldigt bra med det han gör.

– Det är så förbaskat kul, det är det roligaste i livet. Det är bara en glädje och en förmån att få hålla på med det som jag gör.

Han erkänner själv att många nog skulle kalla honom för eldsjäl, men själv är han lite skeptisk till det uttrycket.

– Tidigare sköttes mycket av det ideella arbetet av härliga goa gubbar, det var ofta gubbar, som engagerade sig. De finns inte på det sättet i dag. Så för de som finns kvar har man uppfunnit ordet eldsjäl. Därför vill jag helst inte bli kallad eldsjäl, för det är något som alla borde vara.