Dubbelt firande för det händiga paret Nilsson
Efter decennier tillsammans på firman kopplar nu paret Nilsson av i huset i Gullbranna. Fast ”koppla av” är kanske att ta i. – Erling är 85 år och bygger fortfarande, berättar Maj-Lis.
Relaterat
60 år sedan. Den 4 oktober 1952 gifte sig Maj-Lis och Erling i Färgaryds kyrka. 108 personer deltog i festligheterna på Hyltebruks hotell.Bild: PRIVAT
Fakta
Lite om Maj-Lis och Erling Nilsson
Bor: Hyltebruk och Gullbranna.
Ålder: Maj-Lis 82 år, Erling 85 i dag.
Familj: Barnen Lennart, Kennet och Monica, åtta barnbarn, fem barnbarnsbarn.
Bemärkelsedagen: ”Vi ska ut och äta med barnen inne i stan, och så blir det kaffe här hemma.”
HP grattar…
… Maj-Lis och Erling Nilsson, som i dag firar 60-årig bröllopsdag, samma dag som Erling fyller 85 år.
Det hela började på en dans i Fegen, berättar Maj-Lis.
– Det var 1947 eller -48. Då var det dans på fredagar. Jag cyklade från Hyltebruk till Kinnared och hämtade upp min kusin. Sedan åkte vi vidare till Fegen och dansade.
– Jag skjutsade hem de båda efter dansen, berättar Erling.
Och på den vägen är det. De lärde känna varandra, förlovade sig 1950 och på Erlings 25-årsdag gifte de sig i Färgaryds kyrka.
Erling jobbade på ett verkstadsföretag i Hyltebruk. Efter en brand fick företaget säga upp anställda och Erling tog då saken i egna händer och startade en egen firma där han tillverkade och sålde allehanda tekniska artiklar. Hans kvällskurser i maskinritning kom väl till pass och han blev snabbt känd för sin förmåga att läsa av ritningar och göra exakta återskapningar. Han var dessutom en fena på att hitta fel på ritningarna.
– Jag fick en ritning och gjorde precis som det stod, men det fungerade inte. Så jag fick ringa upp företaget och pratade med honom som gjort ritningen och jag förklarade exakt vad felen var. ”Ja se på fan”, sa ha då. Jag kom därför att bli omtalad inom branschen och blev känd hos kunderna.
– Företagen vill ha mina lösningar, men jag avslöjar aldrig mina hemligheter.
Bland produkterna han framställde fanns innanmäten till tvättmaskiner, ljuddämpare till bilar och så småningom hade han elva anställda. En stor milstolpe i företaget var när de började tillverka bilbarnstolar.
– Ungar ska åka säkert, och bäst är att åka baklänges. Jag mätte mina egna barns ryggar, och över- och underben. Jag bockade rör och använde plåt och frigolit och klädde in det i plast.
Detta var den första bilstolen som var gjuten efter barns storlekar, och den fick ett stort genomslag. Erling kom att få olika uppdrag som konsult och fick förfrågningar om att ta fram prototyper för produkter åt bland andra Scan, Husqvarna, Volvo och SKF. Han gjorde också jobb åt sjukvården, där han skulle hjälpa till med en overhead-liknande apparat för röntgenplåtar.
– Där ska allt vara av högsta kvalitet. Jag fick möjlighet att testa mina egna lösningar och bara hitta på och hitta på och hitta på. Jag upptäckte att om man vred lampan ett kvarts varv så skymde inte de två glödtrådarna varandra och direkt fick man dubbelt så bra ljus. Sådana små saker upptäckte jag, som inte olika företag hade gjort.
Under tiden var Maj-Lis hemmafru när barnen var små. Men när de växte upp började hon hjälpa till i firman. Med sin bakgrund som växeltelefonist startade hon på kontoret med att svara i telefon och ta hand om fakturor. Men allt eftersom kom hon att delta mer och mer i firmans verksamhet.
– Jag bockade plåt, kapade rör och stansade. Vi samlevde dygnet runt, både hemma och på jobbet.
I 49 år hade de firman innan de sålde den. I dag finns den inte kvar, och lokalerna är nu bostadshus. Efter försäljningen fick Erling olika uppdrag för AJ Produkter, men i dag är det bara jobb med huset som gäller. Men inte ens där går det att sitta still och bara titta på.
– Hantverkarna kan hjälpa till med jobbet, men det ska vara exakt som jag säger.
Stället i Gullbranna håller nämligen på att byggas ut. Altanen ska bli ett nytt vardagsrum och nytt tak har precis kommit på plats.
– Vi brukar vara här mellan juni och december. Men vi kommer nog att göra oss av med huset i Hyltebruk. Vi orkar inte med allt flackande fram och tillbaka, säger Maj-Lis.
– Hyltebruk har alltid varit vårt hem, men vi trivs bra här också.









































