Fram till att Jörgen Jönsson övertog rekordet 2007 var det Jonas Bergqvist som hade spelat flest landskamper för Sverige genom tiderna. Han har ett OS-guld, tre VM-guld och har spelat i NHL.

För två år sedan flyttade han till Halmstad och började som koncernchef på AJ Produkter, där han var kvar fram till i våras.

Han är i dag egenföretagare och konsult, och har jobbat med Högskolan i Halmstad och kommunen. Han är också verksam inom hockeyn, och sitter med i styrelsen för Svenska Ishockeyförbundet. Bland annat jobbar han med att få in nya generationer.

– Ett problem är urbaniseringen. Folk flyttar in till städerna medan hallarna finns på mindre orter. Jag skulle gärna se fler mindre hallar inne i centrala delarna av städerna. Hockeyn ska må bra i hela landet.

– Sverige är ett fantastiskt hockeyland, och vi har nästan aldrig varit bättre. I NHL blev svenskar utnämnda till bästa målvakt, bästa back och bästa nykomling, och båda bröderna Sedin har vunnit poängligan var sitt år. Det är helt fantastiskt.

Jonas Bergqvist följer Halmstad Hammers från läktaren, men är inte aktiv i föreningen. Efter att ha basat över Leksands IF i sju år längtar han inte efter att jobba med klubblag. Men kärleken till sporten finns kvar.

– Jag var 37 när jag slutade som spelare, och då hade jag kramat ut allt som jag hade kvar. Jag var sedan klubb­direktör, och det var bara hockey, hockey, hockey varje dag. När man var ledig hade man inte lust att tänka på det. Men varje gång jag sätter på mig grejerna igen så händer det något… jag älskar verkligen den här sporten.

Han håller sig ännu aktiv, men utan de krav som ställs på en elitidrottsman.

– Det var den största befrielsen när jag la av. Tidigare var det som Skalmans klocka, det var bara sömn, äta, träning och återhämtning. Nu kan jag äta en god köttsoppa och vara nöjd med det, och inte behöva äta tre skålar pasta bara för att kroppen kräver det. Det är skönt att slippa.

– Däremot saknar jag att vara så fruktansvärt vältränad som jag var då. Men för min ålder tycker jag ändå att jag är vältränad. Jag tränar två gånger i veckan med personlig tränare, och rör på mig varje dag, framför allt långa promenader. Jag älskar att bo vid havet och att kunna gå längs stranden, oavsett om det är vår, sommar, höst eller vinter.

Som hockeyspelare hör det till att flytta runt mycket, och under sin karriär har han spelat i fyra olika länder.

– Vi har alltid bott bra, och alla platser har haft sin charm. Kanada gillar jag väldigt mycket, det var lite utanför stan. I Tyskland fick vi bo mitt i en storstad för första gången, och i Österrike kunde jag åka skidor. Att göra sig hemmastadd handlar om att det ska vara trevligt, men framför allt om människorna du möter. Och Halmstad är jättebra på det sättet, människorna här har varit helt fantastiska. Men det blåser för mycket. Det gjorde det i Ängelholm också när jag bodde där, men jag hade glömt hur jobbigt det är.

Det finns även en annan fördel med att bo i Halmstad.

– Mina bröder bor i Ängel­holm och Helsingborg, och jag har inte haft dem så nära mig sedan jag var 16. Att kunna bjuda hem dem på en kräftskiva är toppen.

Bröderna deltar dock inte i födelsedagsfirandet. Då drar Jonas och frun Ewa till Grekland. Men att fylla 50 är något han ser fram emot.

– Det är mäktigt på något vis. Jag har haft ett så innehållsrikt liv, och att få vara så här pigg och fräsch vid 50 är en ynnest. Jag känner mig fortfarande ung och har ett jäkla driv.