– Det var främst fransk-kanadensisk folkmusik, säger han förklarande om sina ungdomsbravader på gator och torg.

Kanske inte ett självklart musikval för en tonårig pojke i Laholm. Men pappa Torgny ville damma av fiolspelandet och hade dragit med tioåriga sonen Carl till suzukiklassen. Carl, som blev skolad under ledning av de välkända folkmusikerna Ninni och Laif Carr på Hallandsås, skulle snart spela skjortan av farsgubben.

– Jag spelade elgitarr i ett punkband när jag gick i skolan och fiol i smyg på fritiden. Rätt som det var kom jag upp till en nivå där jag var trygg i mitt spelande och tjänade pengar. Då var det inte skämmigt längre att spela fiol.

I stället skulle han bli ”den glada killen med fiolen” (egen beskrivning), som drar land och rike runt på spelmansstämmor, ordnar kulturfestivaler med kompisarna i konstnärskollektivet och ger ut skivor med folkrockbandet Driftwood Company.

Gatan och den irländska puben har varit hans musikhögskola. Efter gymnasiet och en slitig sejour på 7-Eleven i Oslo gjorde han ett par pilgrimsfärder till Galway på Irlands västkust – ”ett mecka inom folkmusiken”. Där plockade han upp spelstilar från hela världen – keltisk, klezmer, country med mera – som skulle komma att influera banden som han senare spelat i.

Drivvedspolarna Kristoffer Kabell och Ola Persson var med redan då.

– Vi skulle bara betala hyran, lite mat och ha till våra pints. Räckte inte pengarna spelade man på gatan. Då gjorde vi en show av det hela.

– Jag tror att resorna har gjort mig mer fördomsfri. Genom musik och konst har jag träffat många sköna människor. Vi gjorde vår lilla grej på Irland – sånt går att göra, säger Carl Hansson.

Men det var tillbaka hos familjen Carr på åsen som han förrförra vintern skulle träffa sin blivande fru. Aleksandra, pedagog och socioterapeut från Polen, var i Simontorp för att testa wofing (working on organic farm, en slags ekoturism).

– Hon var där och testade på att jobba på gård, samtidigt som jag var där och snickrade. Vi hade mycket gemensamt, bland annat musiksmaken vilket inte är så vanligt, och då brukar man ha lätt att umgås.

För åtta månader sedan föddes sonen Harry.

– Det har lärt mig att inte sova så mycket. Barnet kom samtidigt som jag hade börjat studera. Det var tufft i början. Nu är jag mycket mer redo.

Vid sidan av högskolestudierna arbetar Carl Hansson på familjens tegelfirma och som färdig byggingenjör om två år vill han inrikta sig mot konstruktion.

– Jag är intresserad av arkitektur, men trött på prefab, glas och stål. Vill man gå emot strömmen är det bra med bred kunskap in-om dagens byggande.

Höstens turnéplaner med bandet har fått skjutas upp. Sångaren ska arbeta som musiklärare i Guatemala och två av de andra bandmedlemmarna seglar vindvagn i Nevadaöknen. Det är svårt att få ihop ett sexmannaband, konstaterar Carl Hansson.

Några ambitioner att le-va av musiken har han inte.

– Absolut inte. Vi har själva lagt upp vårt senaste album på Pirate Bay. Du kan ladda ner låtarna gratis. Folk som gillar skivan lär stödja oss på ett eller annat sätt ändå. Man kan göra musik för att tjäna pengar – men inte vår musik. Vi gör musik för att ha kul och dela den med and-ra.

– Jag hoppas kunna hålla på med musiken alltid. Därför vill jag ha ett ganska flexibelt jobb. Det får förmodligen bli egenföretagare, säger 30-åringen.