Erland bytte Vessigebro mot universitet i Paris
I veckan tillträdde Erland Gadelii tjänsten som professor i nordisk lingvistik vid ansedda Sorbonneuniversitet i Paris. Därmed är han framme vid sina drömmars mål. – Jag har fått ett fantastiskt jobb och har även haft lite tur i livet, säger den nyblivne professorn som en gång spelade vänsterytter i Vessigebros pojklag.
Relaterat
Artikelbilder
Bild: L-G Johansson
Huvudentrén. Med sitt kors högst upp på taket kan Sorbonneuniversitetet vid en första anblick uppfattas som en kyrkobyggnad. Behållit hojen. Erland Gadelii har kvar cykeln han fick när han växte upp i Vessigebro. I dag är den förre vänsteryttern i ortens pojklag nybliven professor vid Sorbonneuniversitetet i Paris.
Fakta
Lite pm Erland Gadelii
Fullständigt namn: Karl Erland Gadelii.
Född: 6 mars 1957 på Falkenbergs BB, uppväxt i Vessigebro.
Bor: I Paris och tidvis i Varberg.
Yrke: Nybliven professor i nordisk lingvistik vid Sorbonneuniversitet i Paris.
Familj: Fru Karin, t f rektor för Svenska skolan i Paris, samt barnen Sofia, 28, och Niklas, 21.
Intressen: Språk (så klart), friluftsliv, sport, kultur, speciellt teater och musik.
Erland Gadelii insåg tidigt att språk skulle bli hans grej. Och att han skulle ägna sig åt undervisning föll sig också naturligt eftersom han är uppväxt i ett lärarhem. Pappa Einar, i dag 87 år, var lärare på Katrinebergs folkhögskola i många år och mamma Ingegerd, nu 83 år, var mellanstadielärare i bland annat Falkenberg.
Själv började Erland i Centralskolan i Vessigebro när han var sju år och kände redan från första stund att skolan var en plats han trivdes på. Efter högstadiet väntade den humanistiska linjen (halvklassisk gren med bland annat latin på schemat) vid Falkenbergs gymnasium där han blev student i mitten av 70-talet med femma i praktiskt taget alla ämnen.
– Jag kände studiemotivaion under hela min skolgång och hemma fick jag hjälp när jag behövde det. Dessutom uppmuntrade mina föräldrar mig hela tiden, berättar Erland med erkänsla i rösten.
Vägen från Centralskolan i Vessigebro till professuren vid Sorbonneuniversitet i Paris beskriver han som lång och krokig. Efter gymnasiet lämnade han Vessigebro för gott och även fotbollen där. Han stack till Göteborg och läste franska i ett år, fortsatte med 15 månader vid Arméns tolkskola i Uppsala, återvände till Göteborg och tog 1980 en fil kand i franska och engelska. Hans intresse för lingvistik ledde honom därefter till Språkdata vid Göteborgs universitet där akademiledamoten Sture Allén blev hans mentor.
När flyttlasset 1990 gick till Varberg hade Erland dessutom gått både på Lärarhögskolan i Göteborg och tagit en Masterexamen i Canada i lingvistik. Dessutom hade han bildat familj.
– Vi gillade lägenheten på Tors Gränd i Varberg så skarpt att vi bestämde oss för att köpa den. Min fru Karin fick jobb som lärare i svenska och franska vid PS-gymnasiet och själv pendlade jag till och från Göteborg.
1997 var det dags för nästa uppbrott. Karin Gadelii erbjöds ett utlandslektorat vid Sorbonne och familjen bestämde sig för att lämna Varberg och flytta till Paris. Erland fick däremot inget jobb i den stora världsstaden trots att han samma år disputerat och blivit lektor.
– Det var jobbigt. I nio år pendlade jag mellan Göteborg och Paris och det blev i snitt en resa var fjortonde dag. Tack vare att mina kollegor stöttade mig klarade jag det, berättar Erland.
2006 fick han till slut in båda fötterna på Sorbonne. Universitet behövde en lektor som var allmänlingvist och Erland uppfyllde med lätthet kriterierna. Jobbet blev hans och sedan dess har han undervisat i nordiska språk vid den respektabla läroanstalten med anor från 1200-talet.
I februari i år öppnades ytterligare en dörr för honom. Universitet, som har sammanlagt över 25 000 inskrivna studenter, utlyste en professur i nordisk lingvistik och ställde som grundkrav att den sökande skulle vara skandinav och fransktalande. Erland, som blev docent förra året, blev på nytt peppad av kollegor och vänner och sökte befattningen. Fransmän är generellt sett över måttan formella och begärde att han skulle inkomma med allt han gjort av värde genom åren.
– Ansökningshandlingarna vägde tillsammans 25 kilo, det låter ju inte klokt men är faktiskt sant, berättar han.
Att plugga på Sorbonne är bland det finaste en student kan göra. Då förstår var och en vad det innebär att vara professor där. Erland tycker han haft tur som nått dit men medger också att han haft de rätta kontakterna.
– I Frankrike bygger allting på kontakter. Så är det bara, säger han utan omsvep.
Lingvistik betyder enkelt uttryckt språkvetenskap och Erland ser fram emot att få fortsätta sitt arbete vid Sorbonne. Hans intresse för att analysera olika språk och se hur de är uppbyggda tror han aldrig kommer att klinga av. Fascinationen är minst lika stor i dag som den var tidigare. Att han nu är äldst på universitetets institution för germanska språk och studier ser han mer som en tillgång än en nackdel.
– Det är ett livsmål som gått i uppfyllelse och det ska bli oerhört stimulerande att fortsätta arbetet vid Sorbonne, säger Erland som hunnit fylla 55 år.
Kontakten med Halland har han aldrig släppt. Sedan 2006 är familjen lycklig ägare av ett charmigt sommarhus precis söder om Varberg och tillbringar en stor del av sin lediga tid där. I Paris bor Erland och hans fru i en lägenhet i stadsdelen Batignolle där hyran är skyhög men å andra sidan erbjuder cykelavstånd till jobbet.
– Vi har det jättebra och har haft tur i livet. Stugan i Varberg ser vi som vårt vattenhål och hade vi inte haft den vet jag knappt hur vi skulle klarat tillvaron.
