– Jag kan inte fatta att jag ska fylla 80 år, säger hon.

Inte mycket i Birgitta Sobels utseende skvallrar om att hon har levt i 80 år. Ögonen är pigga, hyn solbränd och kroppen smidig.

Just nu håller hon på att måla om det gula trähuset i Oskarström, där hon har bott sedan 1990.

Vi slår oss ned i vardagsrummet, där Birgitta bjuder på egentillverkad morots- och äpplejuice och senare hemmagjord glass med hallon från trädgården.

– Jag gillar inte alla tillsatser som finns i produkter man köper, säger hon.

Uppväxt på en gård i Sörmland med föräldrar som drev ett litet lantbruk, fick hon tidigt lära sig att äta mycket grönsaker.

Birgitta har fortsatt att äta nyttigt och odlar i sin egen trädgård bland annat palsternacka, spenat, squash, ruccola, tomater och amerikanska blåbär.

Arbetet som distriktssköterska har också gjort henne medveten om kostens och livsstilens betydelse för hälsan.

Hon utbildade sig till sjuksköterska i Eskilstuna och vidareutbildade sig så småningom till distriktssköterska. Det fanns med i planerna ända sedan Birgitta var en liten flicka.

Som sjuåring blev hon svårt sjuk i dubbelsidig lunginflammation och höll på att dö. Än i dag minns hon ”syster Maja” som kom och pysslade om henne i feberdimmorna.

–  Det var Majas förtjänst att jag blev distriktssköterska, berättar Birgitta.

När Birgitta påbörjade utbildningen i Stockholm hade hon hunnit bli mamma till sexåriga Stefan. Medan hon studerade i huvudstaden fick han vara hos släktingar i Malmköping. Äktenskapet med Stefans pappa, som kom till Sverige från Polen efter andra världskrigets slut, varade bara i några år.

31 år gammal fick Birgitta jobb som distriktssköterska i Harplinge. Hon och Stefan bodde först i en lägenhet i Harplinge, men 1966 fick hon möjligheten att köpa en avstyckad gård från 1796 i utkanten av Steninge.

– Det var jätteroligt att få renovera huset, säger hon.

Halmstad med omnejd har sedan dess förblivit hennes bas, även om hon gjort vissa avstickare, bland annat till Norrköping där hon under några år var primärvårdsföreståndare.

Birgitta har alltid tyckt om att studera och läste i slutet av sjuttiotalet till vårdlärare. Senare har hon även läst vårdvetenskap.

Birgitta jobbade under många år som lärare på vårdskolan, och senare Högskolan.

Men det är åren som biståndsarbetare i Peru som gjort starkast intryck på henne. Under fyra år var hon volontär i norra Peru och hjälpte bland annat till med vaccineringar och preventivmedelsrådgivning.

– Jag jobbade ute i bushen och fick vara med om oförglömliga upplevelser.

Birgitta bodde under åtta månader i en koja tillsammans med en kvinna och hennes tre söner. Kvinnans man var försvunnen och dottern hade dött i mässlingen.

– Modesta var en fantastisk kvinna. Hon var analfabet och tog själv hand om sin familj. Henne glömmer jag aldrig, säger Birgitta som sörjer att hon inte har kunnat hålla kontakt med Modesta och hennes barn eftersom de bodde i djungeln, långt från närmsta stad och utan postadress.

– Men ibland funderar jag på om jag ska försöka söka upp dem, säger hon.

I huset i Oskarström finns spår av Birgittas äventyr i Peru, liksom i Guatemala där hon också har bott. Men här finns också foton och minnessaker från många av hennes andra resor och upplevelser.

För knappt tio år sedan var hon au pair hos en norsk familj i Oslo.

– De kallade mig för praktikanten och var faktiskt riktiga översittare, men det var en nyttig erfarenhet, det med.