Det var först när läkaren sa att de skulle ta prover som tanken slog Carolin Stensson. Prover för att utesluta cancer. Det var sensommar och Carolin Stensson hade vandrat runt på Halmstads kajer under på The Tall Ships Races. Det ständiga myllret av människor och långa dagar som volontär trodde hon var förklaringen till att hon var utmattad och tappat matlusten. Men benmärgsproven visade på leukemi.

– När man är ung och får cancer hamnar man i ett slags ingenmansland. Man är varken barn eller vuxen. Barn kan vända sig till Barncancerfonden och de vuxna har ju Cancerfonden, säger Carolin Stensson.

Det har hunnit gå ett helt år. Ett år fyllt med cellgiftsbehandlingar och oändliga timmar på sjukhus. Ett år av bloggande och twittrande om sjukdomen.

– Under perioder var jag inlagd och så infektionskänslig att jag fick isoleras. Jag fick inte träffa de andra på avdelningen. Visst är det skönt att vara ensam ibland, men jag tycker om att ha människor runt omkring mig. Det var bra att datorn fanns då, säger Carolin Stensson.

Förutom att skriva inlägg på sin blogg, letade hon upp andra på Twitter som också drabbats. Genom en facebookgrupp kom hon i kontakt med ännu fler som var i samma situation.

– Ung Cancer är en ideell förening som även har en facebookgrupp med samma namn. Där hittade jag väldigt många nya vänner. Vi har visserligen olika sorters cancer, men vi är i samma ålder och var unga när vi fick beskedet om cancern, säger hon.

Hon lägger till att det är en konstig tanke att tänka, att hon aldrig skulle ha träffat dessa människor, om det inte var pågrund av sjukdomen. Föreningen har en egen grupp för Hallands län där de även anordnar medlemsträffar.

– Vi pratar inte bara om cancer. Men vi har exempelvis skrivit ihop våra egna berättelser om hur det gick till när vi fick beskedet och kan gå in och läsa och ta del av varandras histo-rier, säger Carolin Stensson.

Just att få lov att ventilera sina tankar är något hon håller fast vid och är närmast livsviktigt.

– Man ska inte hålla så här tunga saker inom sig. Det blir bara värre då. Det är jätteviktigt att få ventilera och att ta emot den hjälp som finns, säger hon.

Hennes föräldrar beskrev sjukdomen som en resa, som de skulle göra tillsammans. Hennes pojkvän lyssnade och stöttade oavbrutet.

– Jag har varit väldigt ledsen i perioder. Det är svårt att vara sjuk men det tär även på de anhöriga. De ska både acceptera att någon de älskar är sjuk och finnas där och stötta. Min pojkvän har fått ta lite för mycket av allt det tunga ibland. Det är bra att man kan vända sig till andra också och att man faktiskt kan hitta stöd genom sociala medier, säger hon.

Insikten över hur viktiga de sociala medierna varit under sjukdomsperioden, bidrog till att hon nu skriver sin c-uppsats om hur sociala medier påverkar unga med cancer. Hon har börjat göra intervjuer och undersöka. Det är än för tidigt att visa på något resultat. Men i början av året fick hon ett annat positivt resultat, de elakartade cellerna hade försvunnit.