HP MÖTER…Kerstin Larsson, pensionerad strokesköterska.

Hon var bara 16 år när hon började jobba som budflicka på sjukhuset där hon levererade post och prover till olika avdelningar. Så småningom fick hon jobb som sjukvårdsbiträde och undersköterska. Efter att hon hade fått sitt första barn bestämde hon sig för att utbilda sig till sjuksköterska.

– Jag tycker att det är kul att läsa och har kontinuerligt vidareutbildat mig.

På senare år har hon läst mycket om neurologi och sjukdomar i hjärnan. Som strokesköterska möter hon dagligen människor vars liv mer eller mindre omkullkastats på grund av en blödning eller en propp i hjärnan.

– När man möter människor som är i kris får man ta del av många livsöden. Under årens lopp har jag varit med om många speciella möten. Som sjuksköterska får man verkligen ett förtroende, konstaterar Kerstin.

Alla människomöten och kontakten med sina arbetskamrater är det hon har uppskattat mest under sina 48,5 år i vården.

– Jag gillar att hjälpa andra. Att jobba med människor är verkligen min grej.

Mycket har hänt sedan hon en gång började som sjukvårdsbiträde. Framförallt upplever hon att patienterna har blivit sjukare.

– De som väl bli inlagda hos oss är ganska dåliga, men mycket är öppenvård i dag och de patienterna möter inte vi.

Tekniskt sett har det skett stora framsteg, men Kerstin tycker även att man blivit bättre när det gäller områden som etik.

– I dag försöker vi se till hela människan och jobbar för att lindra och bota patienterna både kroppsligt, själsligt och andligt, säger hon.

Att ständigt träffa människor som drabbats av stroke som kan leda till kroppsliga handikapp och intellektuella störningar har fått henne att själv reflektera över hur hon lever. Hon försöker äta så sunt som möjligt och motionerar så ofta hon hinner.

– Jag köpte faktiskt en elcykel till mig själv i 65-årspresent.

Kerstin är på fritiden aktiv i strokeföreningen och berättar att många av hennes tidigare patienter nu blivit hennes vänner. Ett annat stort fritidsintresse är vinprovning.

Sedan drygt 15 år tillbaka har Kerstin och hennes man Rolf tillsammans med fem vänner provat mängder av viner och också rest tillsammans.

– Det är jätteroligt. Vi träffas ungefär varannan månad och lagar mat som vi sedan provar goda viner till. Vin är kultur, tycker jag, säger Kerstin som allra helst njuter ett glas Alsacevin.

Vinintresset har fört dem till länder som Ungern, Tyskland, Polen och Sydafrika. Närmast framöver väntar en resa till Moseldalen i södra Tyskland, och i november ska hon och maken tillsammans med 26-åriga dottern åka på kryssning i Karibien.

– Sedan drömmer jag om att någon gång åka till Kuba, Australien och Nya Zeeland. Thailand, däremot, lockar mig inte det minsta.

Kerstin ser fram emot att hinna resa mer nu när hon blivit pensionär. Nyligen anordnade hennes vänner en överraskningsfest i Alestugan och hon har även blivit avtackad på avdelningen.

Men bara tre dagar efter att hon officiellt gått i pension var hon tillbaka i tjänst. Efter det sju veckor långa sommarvikariatet planerar hon att hoppa in som timanställd vid behov.

– Jag har alltid tyckt att det är roligt att gå till jobbet.