Lena planerar medelvägen för stranden
Att köra bil eller inte köra bil på stranden är en omtvistad fråga. För Laholms nya stadsarkitekt handlar det om att hitta en medelväg när hon skissar på detaljplan för den långa sandsträckan.
Relaterat
Fakta
Lite om Lena Thore
Ålder: 53 år.
Yrke: Stadsarkitekt i Laholms kommun. Landskapsarkitekt i botten.
Bor: I Trädgårdsstaden, Laholm.
Uppvuxen: I Eslöv.
Familj: Gift med pensionerad gymnasielärare och har en son på 11 år.
Fritidsintressen: Segelbåten i Höganäs och vandring.
Om sitt yrkesval: ”Jag är gestaltningsmässigt intresserad - hur saker och ting ser ut. Det här är ett sätt att få utlopp för det”.
Lite i det tysta har Laholm fått en ny stadsarkitekt. Sedan i våras har Lena Thore sitt kontor på andra våningen i Laholms stadshus. Hon kommer närmast från motsvarande tjänst i Perstorp.
– Det är ganska stor skillnad. Laholm är tre gånger så stort till invånarantalet. Det innebär att det är större organisation här. I Perstorp gjorde jag all planläggning själv och hade en kartingenjör till hjälp. Här är vi sex personer plus samhällsbyggnadschefen.
Själva arbetet att göra detaljplaner är också mer komplext i Laholm, tycker hon.
– I Perstorp fanns till exempel ingen arkeologi och nästan inget strandskydd att ta hänsyn till. Dessutom gjorde man inte så stora projekt. Har man inte så många invånare har man inte heller så mycket pengar. I Laholm finns en vilja att göra spännande saker.
Stadsarkitektens roll är att leda kommunens planarbete för områden som till exempel ska bebyggas. Men möjligheten att som stadsarkitekt sätta sin prägel på en kommun anser hon är liten.
– Planarbete ska vara en demokratisk process där folk får ge sina synpunkter. Jag ska egentligen inte prägla staden. Det projekt jag driver måste ske med politikernas mandat.
Det största projektet hon för tillfället har för händerna är stranden. Efter krav från länsstyrelsen ska kommunen sätta ner foten angående bilstranden som alltid varit hävdvunnen, men aldrig lagstadgad. Nu ska det göras en detaljplan för den vidsträckta kustlinjen från Skummeslövsstrand upp till Hökafältet.
Kommunens ambition är att hitta en medelväg med både bilstrand och bilfria zoner. Hennes egen åsikt, som nyinflyttad, om bilkörning på stranden, håller hon nogsamt för sig själv.
– Även om jag kan ha en åsikt, är det viktigt för mig att vara objektiv i den frågan, säger hon.
På frågan om favoritbyggnader i Laholm blir det också pass. Den första tiden här har inte blivit riktigt som hon tänkt sig. Efter en olycka med inflammation i hälen som följd tvingades hon till operation och tre månader i rullstol.
Hon är ännu inte helt återställd och har därför inte kunnat ta sig runt och se på Laholm så mycket som hon velat.
– Men Gröna Hästen och utsikten från terrassen där tycker jag om. Stadshotellet är också fint.
Lena Thore är ursprungligen landskapsarkitekt och har mesta delen av sitt yrkesliv varit egen företagare, bland annat med Vägverket som återkommande kund. För drygt tio år sedan - när småbarnslivet och det egna företagandet blev en för svår ekvation – gick hon över till kommunal förvaltning – först i Höganäs och sedan då Perstorp.
Hon är uppvuxen i Eslöv och har bott på olika ställen runt om i Skåne. Men att lämna fädernelänet för Halland är ingen stor sak för henne.
– Jag har inget problem med att hamna i Halland. Det som är utmärkande för folk i Laholm är att de är positiva, trevliga och hjälpsamma, säger hon.
Hon och familjen har under våren flyttat till en lägenhet i Trädgårdsstaden. Men drömmen är att hitta ett hus i Gamleby.
Vad skulle du säga är typiskt Laholmskt i en stadsarkitekts ögon?
– Den fina kulturmiljön. Den är extraordinär. Med kombinationen av det medeltida gatunätet och bebyggelsen från mitten av 1800-talet och senare. Men också det skiftande landskapet med möjlighet till en mängd olika typer av fritidsaktiviteter. Du har skidåkning, bad, vandring, cykling med mera.
Hur tror du Laholm kommer se ut om tio år?
– Jag tror inte att så hemskt mycket kommer förändras. Problemet med Laholm är att vi har för få ställen att bygga på. Bristen på mark får kompenseras med att vi bygger lite mer på höjden. Det får förstås anpassas med kulturmiljön.







































