– Jag blev förvånad och väldigt glad, säger hon om utmärkelsen.

Klockan är tjugo över tio och det har just ringt in till lektion. Skolgården som nyss var full med lekande barn gapar nu tom. Ann Lindskog tar emot i ett litet rum bredvid matsalen.Hennes mottagning rymmer en brits, ett journalskåp, en längdmätare och en våg. På väggen ovanför hennes skrivbord sitter en syntavla.Det är trångt men funktionellt.

– Man får göra det bästa utifrån de förutsättningar som finns. Så är det i skolans miljö, säger Ann Lindskog som har arbetat på Snöstorpsskolan sedan 2006. Dessförinnan jobbade hon med för tidigt födda barn inom neonatalvården på sjukhuset i Halmstad i 25 år.

– Ibland behöver man en förändring. Det är roligt att pröva något nytt, säger hon.

Numera jobbar hon med skolbarn i stället för med spädbarn. På sin arbetsplats har hon att göra med 350 elever i åldrarna sex till elva år, från förskoleklassen till årskurs fem.

– Det är väldigt omväxlande och roligt. Man lär sig nya saker varje dag.

Som skolsköterska lägger hon mycket tid på bokade hälsokontroller och vaccinationer.

Men i möjligaste mån försöker hon hinna med alla elever som dyker upp spontant - av vitt skilda anledningar. En del av de yngsta vill helt enkelt bara att någon ”blåser” på stället där det gör ont och att hon plåstrar om dem.

Andra har mer diffusa besvär. Magont är i själva verket kanske ett symptom på ett bakomliggande bekymmer som kan ha med både skolmiljön och hemmiljön att göra.

– Jag försöker se de här barnen som signalerar saker.

Att hon är duktig på att se också de barn som inte gör sin röst hörd fick hon nyligen ett kvitto på, då hon utsågs till årets skolsköterska under skolsköterskedagarna i Stockholm.

Förutom ett inramat diplom med motiveringen fick hon motta ett stipendium på 10 000 kronor.

– Det var en fantastisk uppmuntran. Jag blev väldigt glad, men också lite förvånad. Det finns så många andra duktiga skolsköterskor runt om i landet. Och vi är många vuxna som ser saker när det gäller barnen på den här skolan.

Vad är det för saker?

Ann Lindskog tystnar och funderar länge innan hon svarar. Elevernas integritet är viktig.

– Den psykiska ohälsan ökar ju. Det är allt fler barn som mår dåligt.

Det svåraste med jobbet är att möta de barn som inte mår bra, och som hon och övrig personal på skolan inte lyckas hjälpa.

– Av olika anledningar når vi inte alltid fram.

Ann ägnar en hel del arbetstid åt möten med annan skolpersonal och föräldrar.

En dag i veckan sitter hon i Kärnhuset och jobbar med datorisering av skoljournaler - något hon tycker är väldigt roligt.

– Neonatal där jag tidigare arbetade var en väldigt tekniktät miljö. Jag är van vid att jobba mycket med datorer.

När vi skiljs åt står tre unga flickor utanför Anns mottagning och väntar. En av dem har råkat ut för en liten incident på skolgården.

Ann Lindskog tar emot eleverna med ett leende och stänger dörren. Att trösta och stötta barnen är det som hennes arbete till stor del går ut på.