HP GRATTAR…

… Linn Jansson Hoggen, kanslist, som fyller 20 år den 30 januari.

Nyss har vi kommit fram till det välskötta och trevliga lilla stall i Gullbrandstorp där Linn har sin häst Velvet, en social och snäll kille som varit hennes i ungefär ett år nu. Hästintresset har hon haft sedan barnsben. Första sköthästen var över 20 år gammal när deras vägar korsades.

Linn var bara 13, men satsade all sin fritid på halvblodet Brunte som var lika ursnäll som han var stor. Hans höga ålder var en broms för Linn som ville utveckla sin ridning och tävla, så han lämnades tillbaka till sin ägare.

– Brunte hade jag fram till sommarlovet efter åttan, då fick jag min första alldeles egna häst, Kingen. Det var en före detta travare, fast han hade inte gått så många starter så det gick rätt bra att rida honom.

Problemet var att han var fullständigt omöjlig att lasta. Linn tog hjälp från alla möjliga håll och kanter för att få bukt med detta, men när till och med de som hade störst och bäst erfarenhet av problemhästar gick bet gav hon upp.

– Han hade ett alldeles för starkt psyke, det gick inte att lösa.

Kingen såldes och Linn, som då var elev på Asperos hästutbildning och behövde ha tillgång till egen häst, löste det hela med att låna en häst av en kompis.

– Sen började jag leta efter en egen.

Sökandet gick sådär.

– Sen berättade mamma att det stod en häst i hennes jobbarkompis stall och att hon tyckte att jag skulle komma och titta på honom.

Velvet var fyra år då, och Linn var tveksam.

– Jag tyckte att han var för ung och trodde att jag skulle få ännu en häst med problem.

Linn åkte i alla fall ut till stallet, öppnade boxdörren...

– Och blev kär!

Linn ler med hela ansiktet. Den ljusa fuxen med den vita bläsen hade allt hon kunde önska.

– Fast han var bara grund-inriden, så där fick jag börja om från början för att få honom som jag ville.

Annars är det en friktionsfri relation – inte minst traskar han snällt av och på transporten de gånger det är dags att åka till ridhuset i Kvibille och träna.

Även om hästintresset präglar hennes liv, så är det inget hon i nuläget skulle kunna tänka sig att ha till yrke. Studenten klarade hon av förra året och sedan dess har hon jobbat. Två dagar efter hon klarat körkortet i höstas fick hon timanställning som kanslist på mammografin på sjukhuset.

Direkt efter nyår dök det så upp ett jobb hos en hästuppfödare i södra Skåne. Linn åkte dit, men kände nästan på en gång att det inte var detta hon ville.

– Det blev för mycket industri, att rida flera hästar varje dag var inte min grej så jag slutade nästan direkt.

Två dagar efter hemkomsten erbjöds hon fast jobb på mammografin och är förstås jätteglad över hur bra allt ordnat sig.

– Jag vet inte vad jag vill satsa på för yrke i framtiden, så det här känns väldigt bra än så länge. Jag har fått lära mig arkivera och scanna och tycker det är jätteroligt, och så trivs jag bra med mina arbetskamrater också!

Att hjälpa andra tycker hon om, så någon humanitär insats någonstans i världen kan hon tänka sig bidra med någon gång. Innan alla bitar fallit på plats avseende yrkesval är hon sugen på att resa, fast planlöst drällande med ryggsäck är hon inte intresserad av.

– Nej, ska jag resa, ska det vara för ett bestämt syfte. Någon gång vill jag till exempel vara med på en safari!

Fram till dess är hon nöjd och glad över hur bra livet ter sig just nu. Hon stortrivs i stallet och längtar efter vår och barmark så hon och Velvet kan dra iväg på en riktigt, härlig galopp i skogen.