Sömnen är fortfarande lite hackig, erkänner Inger, fast annars är det en glad och fräsch 50-åring som i morgon tar emot familjens och vännernas hyllningar. Hon och äkta hälften Mikael har just kommit hem från en skön vecka i Barcelona där man gottat sig i vårtemperaturer, ätit och druckit gott och på olika sätt bekantat sig med den vackra staden som de besökt för första gången.

När vi gick in i 2000-talet jobbade Inger som arbetsterapibiträde och var samtidigt mycket engagerad i föreningslivet, bland annat som distriktsordförande i Adoptionscentrum. Jobbet var krävande och samtidigt fanns det två små barn hemma som båda två av olika skäl behövde lite extra stöd.

– Och så skulle min man göra karriär, skrattar hon.

Inger kavlade upp ärmarna och tog hand om det mesta som rörde det praktiska med hem och familj.

– Det var ju ingen som krävde det av mig, jag tog på mig allt detta alldeles självmant och tyckte dessutom att jag gjorde det jättebra!

Under tiden började också organisationen på jobbet bli lite svajig. Inger slutade och började ta lite olika kurser på Högskolan. Hon hade massor med energi, sov bara en timme per natt och tyckte själv att hon var jätteduktig. Sen kom den där morgonen när allt ställdes på ände.

– Jag vaknade och kunde inte röra mig, det gick bara inte! Mikael fick bära mig till köket där jag sedan bara låg på kökssoffan eftersom benen inte bar mig.

Diagnosen kallas utmattningsdepression. Kontrasten mellan livet före och det som sedan hände blev total. Inger säger själv att hon sov i sex år.

– 20 timmar per dygn! Fast jag såg till att vara uppe när barnen gick till skolan och när de kom hem, och så lagade jag mat.

Familjens hund gjorde det också nödvändigt att hon gick ut. Ingers beskrivning av sjukdomen är saklig och osentimental.

En stark fascination för österländsk filosofi och medicin blev hennes väg tillbaka. När hon fann den mjuka yogan visste hon att hon kommit rätt.

– Jag kände direkt hur mycket lugnare jag blev. När jag blev sjuk fick jag också väldigt mycket värk i mina muskler, det blev mycket bättre när jag började med yoga.

Inger menar att människans andning är en av nycklarna till vårt välmående och håller därför också på med olika slags andningsövningar för att fortsätta må bra.

Ytterligare en konsekvens av yogan blev att hon själv började utbilda sig till instruktör. I dag har hon en egen yogastudio mitt i stan med åtta egna lektionspass varje vecka. Hon är försiktig med att ta på sig mer än hon orkar.

– En av de andra instruktörerna är snäll och brukar kunna ta någon grupp om jag känner att det är för mycket för mig.

Inger tycker själv att hon blivit totalt personlighetsförändrad och kan ibland sakna sitt forna jag – eller i alla fall den energi hon hade då. Livet har ändå tuffat på.

Barnen klarar sig bra och familjen har dessutom utökats med lilla Wilma, som fyller tre år dagen efter mormor Inger. Barnbarnets födelsedag är också ett skäl till att Inger och Mikael valde att tidigarelägga sin Barcelonaresa så de kan vara hemma när det blir treårskalas. Även om resan mest handlat om att fira har Inger också passat på att söka upp en av Barcelonas många yogastudior.

– Det är roligt att förnya sig och att se hur andra instruktörer jobbar ger inspiration!