HP MÖTER...hotellchefen Fredrik ­Johansson.

Vägen till toppjobben i den internationella Westinkedjan har inte precis varit spikrak. Efter gymnasiet hade Fredrik olika ströjobb i väktarbranschen och ägnade en tid åt att hålla efter felparkerare i Stockholm.

– Fast jag hade rykte om mig att vara snällast i stan, berättar han.

Samtidigt började han läsa till revisor på fritiden och var klar för universitetet när kroppen sade stopp.

– Jag insåg att jag höll på att bli utbränd.

En rundresa i södra Afrika med Rosa bussarna läkte såren. Efter några månader i Sverige fortsatte han till England för att jobba och plugga upptill. Det var där som en kompis tipsade om en privat hotellchefsskola i Australien.

Sagt och gjort. Fredrik Johansson reste till landet ”down under” och tog sin Bachelor of international business management, samtidigt som han jobbade på Sheraton Mirage i Port Douglas.

Att Port Douglas var ”hur kul som helst” tyckte också nyblivne expresidenten Bill Clinton, som Fredrik träffade på en bar. Det var på kvällen den 11 september 2001.

– Clinton gick runt och pratade med personalen och gästerna, men var hela tiden omgiven av en massa säkerhetsvakter. Plötsligt ringde en mobil. Vakten gav den till Clinton som lyssnade en stund, stod där tankfullt och funderade några sekunder innan hela sällskapet kastade sig i bilarna och körde därifrån. När vi kom tillbaka till hotellet och slog på tv:n förstod vi genast sammanhanget. Dagen efter var Port Douglas en belägrad stad av polis och militär.

Efter avslutade studier fick Fredrik Johansson chansen att gå vidare till en intern managementutbildning för särskilt utvalda men fick också erbjudande om en traineeship-anställning på ett hotell på ön Hainan i södra Kina.

– Jag började där efter nyåret 2004 och kom till en helt ny värld som mellanchef med ansvar för restauranger, kök och konferensavdelning. De tre första månaderna var tuffa. Jag kunde inte kinesiska och kineserna pratade inte engelska. Vi kommunicerade med teckenspråk. Efter ett par veckor ville jag inget hellre än att åka hem.

Fredrik Johansson har dock blivit kvar i Kina och har bytt arbetsplats några gånger. Det är brukligt att man gör det. På ett ställe var hotellet värd för Miss World-tävlingen och det var där som han var personlig butler åt Lionel Ritchie, som bara drack speciellt buteljvatten importerat från Frankrike.

I fabriksstaden Dong­guan låg smogen så tät att man aldrig såg stjärnorna. Två tredjedelar av alla världens skor tillverkas där.

Sedan i höstas är Fredrik Johansson chef för ett Westinhotell i Guangzhou med 325 rum inte långt från Hong Kong.

– När jag kom till Kina hade Westin ett 15-tal hotell i landet. I dag driver man omkring 80 och enligt planerna ska det finnas 250–300 om fyra år.

– Det är som om resten av världen står till, säger Fredrik Johansson.

Att världens folkrikaste nation inte gör det märks på många sätt, inte bara byggandet. Kineserna vet att de är världens ekonomiska motor och gör ingen hemlighet av det.

– När jag kom hit var det aldrig någon som ifrågasatte en order. I dag är det annorlunda och det händer att de utländska chefernas roll ifrågasätts. ”Vi kan klara det lika bra själva” resonerar man.

Fredrik märker inte av det kommunistiska styret i det dagliga livet även om Facebook är förbjudet. Kineserna har en egen variant av Twitter som heter Weibo och den används flitigt.

– När chefen har sagt något vet alla det direkt. Av hotellets 500 anställda är det säkert 350–400 som använder Weibo. Hela tiden.