För Jennie Nilsson var det naturligt att bli socialdemokrat. Med starkt intresse för samhällsfrågor har det värderingsmässigt aldrig funnits något alternativ.

Det är ingen dålig resa hon gjort. Vårdbiträdet från Brännögård har jobbat sig upp till Socialdemokraternas partitopp och är idag ledamot i näringsutskottet och partiets talesperson i näringsfrågor.
Kanske en blivande näringsminister?
– Nja, nu har ju jag aldrig strävat efter att göra politisk karriär. Däremot har jag valt att engagera mig.

Jennie menar, att politiken kan vara ”gubbig”. Ofta sitter det män på de tyngsta posterna. Det är något hon haft åsikter om.

– Tjejerna ska ta positionerna då de erbjuds. Men då krävs mod. Du måste våga.

– Så om jag någon gång skulle få frågan om en ministerpost... Visst skulle det vara jättekul och svaret blir antagligen JA, dock inte utan viss tve- kan eftersom jag egentligen aldrig har gillat att stå i rampljuset.

Vårdbiträdet. Låt oss för ett ögonblick ta ett steg tillbaka för att få en bild av hur det började. Med social studiebakgrund sökte Jennie jobb på Älvdalens gruppboende i Åled.

– Så småningom hamnade jag på Fredrikslundsgården i Torup, ett demensboende. Jag saknade formell utbildning men hade erfarenheter från den särskilda omsorgen och som personlig assis- tent. Och redan då kunde jag prata för mig...

Jennie engagerade sig fackligt och valdes till ar- betsplatsombud. När verksamheten flyttades till Sjölunda i Torup fick hon nattjänst, vilket passade bra med tanke på halvtidsjobbet för Kommunal.

I kommunen uppmärksammades den unga kvinnan med det starka engagemanget.

– När jag blev kommunråd i Hylte var det helt oplanerat. Jag var 29 år och hade en liten dotter men blev övertalad att ta ett jobb som skulle vara några månader.

Som kommunråd kunde Jennie påverka utvecklingen. Det trivdes hon med. Sedan 2006 är Jennie riksdagsledamot. Därmed har hon hamnat i händelsernas centrum. Samtidigt har hon upplevt ett visst politikerförakt.
– En och annan missköter sig och det ”kletar” på alla politiker. Fast min erfarenhet är, att lokalpolitiker ofta är värst utsatta. Mycket handlar om kommunikation. Många förstår inte de beslut som fattas och tror att politiker är dumma eller inkompetenta. Så är det naturligtvis inte men tyvärr finns en tendens att ”snuttifiera” allt och då är det svårt att få tid att förklara besluten.

Sverige har många förtroendevalda och ju fler som känner en politiker desto bättre är det, anser Jennie.

– Det är en fråga om demokrati, något som skolan är för dålig på att lära ut. Unga människor måste få chans att lära sig att politik mycket handlar om prioriteringar, att politik är tufft och svårt och att det inte alltid blir rätt.

Jennie vill vara med och påverka så att barnen får ett ännu bättre Sverige att växa upp
i. Möjligheterna begränsas förstås av det faktum att socialdemokraterna är i opposition.  Internt i partiet har Jennie engagerat sig i bland annat ungdomspolitiken och hur ungdomsarbetslösheten ska bekämpas.

– Arbetet med näringspolitik omfattar t ex arbetskraftförsörjningen och problemen att matcha arbetssökande-arbetsgivare. Utbildningsfrågorna är centrala och vi måste hitta ett system med bättre koppling mellan näringsliv och utbildning. Anpassa utbildningsplatserna efter arbetsmarknadens behov och öka möjligheterna till praktik, även på teoretiska utbildningar.

Näringslivet i Hylte är jättebra, menar Jennie. Dock hamnar kommunen på den nedre halvan när Svenskt Näringsliv mäter företagsklimatet i landet.
– Det fanns problem men vi har sett hur till exempel den kommunala servicen förbättrats. Jag menar också att mätningarna är ensidiga och borde sättas i relation till kommuner med liknande förutsättningar.

– I Hyltebruk kretsar mycket kring bruket som många är beroende av. Samtidigt finns en sorts Gnosjöanda i orter som Unnaryd, Torup med flera och många är exemplen på välskötta och välmå- ende företag som en gång började i en källare.

–Generellt, anser Jennie, måste vi socialdemokrater bli vassare och tydligare och ge konkreta förslag när det gäller småföretagarpolitiken.

– Facken måste få komma med i diskussionerna och skapandet av grupper där näringslivet samverkar med facken och politikerna har högsta prioritet. Parterna är beroende av varandra och ska ta ansvar för en gemensam målbild där vi tillsammans löser problemen och säkrar den svenska modellen.