Det är bara lite drygt en månad sedan som Azrudin Valentic, tränare i Assyriska slog fast:
– HBK kommer att spela i allsvenskan igen nästa år. Öster har visserligen vunnit nästan alla matcher, men Halmstad känns mer stabilt.
Då hade HBK besegrat Assyriska med 3–1, gjort sin bästa match för säsongen och tränaren Jens Gustafsson var för första gången nöjd med både defensiven och offensiven.
Fyra matcher senare är HBK ett lag i spillror, utan organisation, aggressivitet och framför allt – utan självförtroende som blott har tagit två poäng på de fyra senaste matcherna och tappat både direktplats och kvalplats till allsvenskan.
Det kunde alla 5 288 personer se på Falkenbergs IP, nytt publikrekord, där man obegripligt nog inte hade satt upp extraläktare och stackarna på kortsidorna inte kan ha sett särskilt mycket.
Men hur det kunde gå så snett för HBK spekulerar jag kring i morgondagens krönika.
Men det har med mittbackarna att göra.
Sedan måste man också ifrågasätta coachningen. Trots att Christoffer Carlsson i FFF hade lekstuga med Peter Nyström och Kristoffer Thydell när han löpte in från sin högerkant och överbelastade HBK centralt gjordes inget.
Det straffade sig när 1–0 blev 1–3 på åtta minuter och Jonas G Saevarsson blev obegripligt nog kvar på bänken.
– Men det såg bra ut vid 1–0 och även vid 1–1 ville vi ju vinna matchen, motiverade Jens beslutet när jag undrade varför islänningen i så fall överhuvudtaget satt på bänken.
Som beteendevetare har han nu en hel del att ta tag i framöver för att vända trenden.
Men egentligen – vad är väl en förlorad fotbollsmatch på årsdagen av den ogreppbara tragedin och terrordåden i Oslo och på Utöya?