Det här med att vara före sin tid är inte alltid det lättaste. Ibland får man upprättelse i efterhand, men lika ofta känns det som att banden eller artisten i fråga får leva med att förbli ignorerade och bortglömda. Ett svenskt sådant exempel är Robot.

Robot bildades i Göteborg 1995, då som en kvartett bestående av sångaren och gitarristen Stefan Strandberg, basisten Linus Börjesson, Magnus Bjerner på synthar och Janne Strang på trummor. Dock hoppade den sistnämnda av innan det hann spelas in något, och ersattes av en trummaskin. Första singeln, ”Gross”, kom 1997, och senare samma år kom debutalbumet ”Automagic” på Starboy Recordings, som drevs av Linda Skugge och hennes man Johan. Det enda väsen man hörde i samband med skivsläppet var egentligen andra singeln ”Members of the stars”, eller snarare den tillhörande videon, regisserad av dåtidens hippaste snubbe, Patrik Arve (mest känd som sångare i Teddybears Sthlm), och flitigt visad på ZTV (kolla på videon här). Dock kom det några singlar till, utan att någon riktigt lade märke till bandet. Denna ignorans stoppade inte dem från att göra en skiva till, som tur är, och år 2000 kom så ”Fake or real”, och innan dess singeln ”She walked by”, som jag har ett svagt minne av att den spelades en del på P3 när det begav sig. Hur som helst är det en väldigt bra låt, som förtjänar ett bättre öde än att hittas för en krona på diverse loppisar. I nuläget känns det väldigt osannolikt att det någonsin skulle komma en ny Robot-skiva, men man vet ju aldrig. Det senaste jag hörde var att Stefan numera jobbar med att göra datorspelsmusik (och har tydligen vunnit en massa priser för sina insatser, bland annat för det omåttligt populära ”Battlefield 3”), Magnus arbetar som lärare i Nynäshamn och Linus arbetar på Raketspel, som gör datorspel och appar.

Förutom att lyssna på de två låtar som jag redan nämnt, tycker jag absolut att ni ska ägna drygt två minuter åt att höra det andra albumets titelspår. Här har gitarrerna, som var väldigt tydliga på första skivan, fått ta ett steg tillbaka, och istället bjuds vi på en väldigt syntig låt, med en produktion som känns modern till och med så här tolv år senare. Och det är här som mitt påstående om att Robot var före sin tid kommer in i bilden. Jag är övertygad om att om dessa tre göteborgare hade väntat i sisådär tio år med att släppa sina skivor, så hade de blivit betydligt mer populära. Men å andra sidan, det finns väl inget som hindrar folk från att upptäcka dem så här i efterhand? Nej, precis.

Robot – ”Fake or real” (2000)