Nu ska jag återigen kravla tillbaka till ett föregående inlägg här i bloggen, och tipsa om något som jag nämnde i förbifarten. Inlägget i fråga handlade om The Decemberists, där jag skrev om hur jag upptäckte detta fantastiska band genom en intervju med Rachel Blumberg, deras förra trummis. Men när jag intervjuade henne hade jag ingen aning om att hon var med där, och inte ens att det fanns ett band som hette The Decemberists. Nej, intervjun handlade istället om Boycrazy, ett band som hon var med i några år tidigare, och som under sin korta livstid bara hann med att spela in ett album och en singel. Men vad gör väl det när de båda skivorna är rakt igenom lysande?

Boycrazy bildades 1996 av Rachel Blumberg och Bryce Edwards, efter att de båda hade träffats på en nyårsfest. De upptäckte att de hade gemensam musiksmak, och började spela tillsammans, först som duo, och sedan med två vänner på keyboards och sång respektive tamburin, dans och sång. Med den här laguppställningen spelade de in en singel, ”La primavera”, för det fina lilla bolaget Magic Marker i Portland, men efter ungefär ett år tillsammans lades bandet på is i några månader innan Rachel och Bryce återförenade bandet igen, denna gång med Jeff London på bas och sång, och Alan Harris på gitarr och sång. Denna line-up spelade så in albumet ”Foreign words” för samma bolag, och spelade även en del live efter att skivan släpptes.
Det som gör att just Boycrazy står ut lite från många andra indiepopband är deras otroligt avancerade stämsång. Oftast är det flera olika harmonier som vävs in i varandra, och som går från att sjungas i kanon till att köra och tillbaka igen. I intervjun som jag gjorde med Rachel berättade hon att de brukade öva just stämsång på Bryces veranda, med fyra röster och en gitarr, och då hände det att förbipasserande stannade till och satte sig i gräset och lyssnade. Det är en fin tanke. Hon berättade även att all stämsång på albumet är inspelad i en tagning, med alla fyra medlemmarna runt en mikrofon, något som onekligen är ganska imponerande.

Efter mycket tänkande har jag valt ut albumets öppningsspår, ”Stark Street”, som dagens låttips. Dels för att det var den första låten jag hörde med Boycrazy, men också för att den är ett bra exempel på den omtalade stämsången, framförallt i refrängen. På låten delar också Rachel och Bryce på ledsången, vilket ger en fin effekt.

Boycrazy splittrades slutligen 2001, samma år som albumet släpptes. Rachel har, förutom att spela med The Decemberists, även spelat med Norfolk & Western tillsammans med sin pojkvän Adam Selzer (lyssna här), plus att hon hoppat in i ett gäng band, både som trummis och keyboardist. Hon har också arbetat en del som trumlärare i Portland. Bryce flyttade till New York och började jobba med reklam och animation, Alan började jobba på MTV och Jeff är numera professor i sociologi på Portland State University, plus att han gör musik på egen hand (som går att lyssna på här).

Boycrazy - ”Stark Street” (2001)