Jag har redan från början bestämt att den här bloggen inte ska bli ett sätt för mig att tipsa om mina vänners musik, eller på annat vis använda kanalen för någon form av marknadsföring. Det passar sig liksom inte. Men samtidigt vill jag ju tipsa om bra musik, och om det sedan råkar vara någon som man känner så ska det ju inte hindra mig. Ett dilemma, helt enkelt. Sedan kan man ju argumentera för det faktum att jag helt enkelt skulle kunna låta bli att nämna en eventuell koppling mellan mig och artisten i fråga. Och visst, det är ju lätt gjort. Fast eftersom jag gärna skriver om mina personliga kopplingar till låtarna som jag tipsar om, så blir det nog svårt att komma runt det utan att ljuga. Och ljuga ska man ju inte, har jag hört. Med detta sagt... dags för dagens tips!

White Town började egentligen som ett fyramannaband i den engelska staden Derby, dit frontmannen Jyoti Mishra hade flyttat med sin familj från Indien när han var tre år gammal. Som en kvartett spelade den självbetitlade debutsingeln, som släpptes på det egna bolaget Satya Records 1990, men efter ytterligare några singlar hoppade resten av bandet av, och White Town var helt plötsligt ett enmansband. Första släppet som sådant var EP:n ”Alain Delon”, och 1994 kom första albumet, ”Socialism, sexism and sexuality”. Titeln avslöjar Jyotis stora politiska intresse, där han ligger väldigt långt till vänster på den traditionella skalan, och med titlar som ”Why I hate Christmas” fick han äntligen ventilera sina tankar mer fritt. Efter att albumet släppts blev Jyoti trött på att vara ett klassiskt gitarrindieband, och började istället leka med syntar och elektroniska instrument. Resultatet blev till slut EP:n ”Aborty, retry, fail?”, som kom 1996 (titeln refererar till ett felmeddelande som Jyoti hela tiden fick upp på datorskärmen när datorn kraschade under produktionen av EP:n). En av låtarna, ”Your woman”, plockades upp av en engelska radiokanal, och vips så hade EMI skrivit kontrakt med honom, och låten var en listetta över hela världen. Om någon skulle behöva påminnas om hur den går, finns den att höra här (och originalet till den samplade trumpeten finns här). Dock var berömmelse och framgång inte Jyotis melodi, och att vara kontrakterad av ett storbolag stred mot hans politiska ideologi. Istället lyckades han slita sig från EMI:s muskulösa armar, efter att albumet ”Women in technology” släppts och halvfloppat, och är sedan dess helt självständig. Under de femton åren som har gått sedan White Town var ett namn på allas läppar (eller... ja... nästan, i alla fall) har Jyoti givit ut ytterligare tre album, och håller som bäst på att spela in ett nytt, som förhoppningsvis släpps senare i år eller i början av nästa. Det senaste, ”Monopole”, kom 2011, och handlade till stor del om en uppslitande skilsmässa som han gick igenom för ett par år sedan, även om han inte riktigt kunde hålla sig ifrån att skriva om politiska frågor också.

Låten som jag har valt ut, ”A new surprise”, var med på albumet ”Don't mention the war”, som kom 2006. Det var ett nästan renodlat politiskt album, med låtar som ”Make the world go away”, ”These are the MP's” och ”Death in Kettering” (föga förvånande är McCarthy, som jag skrivit om tidigare här i bloggen, ett av Jyotis favoritband), men på just ”A new surprise” får vi bland annat ta del av Mishras funderingar kring vad som egentligen hände med framtiden, så som vi såg på den för kanske 40 år sedan. Var tog de flygande restaurangerna vägen, till exempel? Att låten dessutom innehåller ett av mina favoritinstrument, handklapp, gör inte saken sämre.

Nu undrar ju givetvis den begåvade läsaren: vad menade han med det inledande stycket, egentligen? Vad har det för relevans till det här inlägget? Det är en berättigad fråga, och svaret är att det lilla bolaget Heavenly Pop Hits, som jag drev tillsammans med en vän, gav ut just ”A new surprise” som singel 2006, tillsammans med tre andra låtar (bland annat en om Melissa Joan Hart, som spelar Sabrina The Teenage Witch i TV-serien med samma namn). Vi fixade dessutom en akustisk spelning med White Town på den numera rivna Rockstugan, en tillställning som lockade ungefär tio betalande besökare. Ännu ett tecken på hur otacksamt det är att arrangera bra spelningar i Halmstad...

White Town - ”A new surprise” (2006)