För lite drygt två månader sedan skrev jag om ett av mina svenska favoritband, Eggstone, i den här bloggen. Då beklagade jag mig över det faktum att de inte verkar producera något nytt material igen, och även om det är sant, så finns det små ljusglimtar på den dystra Eggstone-himlen. I alla fall om man kan tänka sig att höra deras låtar framförda av andra artister. Och det kan man ju. Det är bättre än inget. Här i Sverige är nog deras samarbete med Weeping Willows-sångaren Magnus Carlson mest känt, ett samarbete som resulterade i albumet ”Ett kungarike för en kram” som kom 2003. Jag har vanligtvis väldigt svårt för herr Carlson (även om Weeping Willows första album, ”Broken promise land”, var sagolikt bra när det kom 1997), men tillsammans med Sunding/Bartosch/Carlsson lyckades han skapa en otroligt bra skiva. Åtminstone om man kan bortse från Magnus bitvis väldigt pretentiösa texter. Och det kan man ju. Det är bättre än inget.

Året innan de slog sina påsar ihop med den svenska melankolikern, alltså 2002, jobbade de under en period med den amerikanska sångerskan April March (som egentligen heter Elinor Blake). Hon hade tidigare varit med i två punkband, The Pussywillows och The Shitbirds (deras album finns att lyssna på här), men sedan 1995 hade hon spelat in på solokvist. Än idag är hon förmodligen mest känd för låten ”Chick habit”, en cover på Serge Gainsbourgs låt ”Laisse tomber les filles” (som France Gall hade en stor hit med på 60-talet), som hördes i filmerna ”But I'm a cheerleader” (fantastisk film, se den om du inte redan har gjort det) och ”Death proof” (som jag inte sett, beroende på att jag inte är något stort Tarantino-fan). Och hennes förkärlek för fransk musik är svår att missa, då många av hennes soloskivor genom åren har innehållit låtar på både franska och engelska. Högst sannolikt är det hennes förtjusning för den franska sextiotalsmusiken som fört samman henne med just Eggstone, då deras musik i viss mån också innehåller sådana element.

På albumet ”Triggers”, Aprils sjunde, finns således låten ”Coral bracelet”, skriven av henne själv tillsammans med Eggstone, och när man lyssnar på den är det inte svårt att inse att svenskarna står för musiken och April för texten. Här finns nämligen alla de klassiska Eggstone-ingredienserna, med den oförutsägbara melodin och de konstiga ackordbytena som främsta kännetecken. Ett fint stråkarrangemang får vi också ta del av, även om det verkar vara tillskrivet Aprils musikaliska partner Bertrand Burgalat. Men man kan lugnt konstatera att samarbetet mellan April March och Eggstone var lyckat, och de försåg henne med en väldigt typisk fransk sextiotalspoplåt. Givetvis kompar bandet henne på inspelningen också, plus att de släpade med sig bröderna Petter och Jens Lindgård, till vardags medlemmar i The Mopeds, så att de kunde spela trumpet respektive trombon.

En lite rolig detalj när man läser om April, är att hon från början är utbildad animatör. Som sådan har hon arbetat med exempelvis Madonna-filmen ”Who's that girl” och den i USA omåttligt populära barnserien ”Ren and Stimpy”. Ett smakprov på det hon gjorde för Madonna kan du se här.

April March - ”Coral bracelet” (2002)