Så här dagen före midsommarafton tänkte jag att det skulle sitta på sin plats med en låt om sommaren. Som bekant finns det en del, men efter mycket övervägande bestämde jag mig för en låt av Nordirlands punkstoltheter, The Undertones. Och på det viset fick jag också anledning att redan nu återkommer till Feargal Sharkey, som jag nämnde i inlägget om Yazoo. Hurra!

The Undertones bildades 1975 i Derry på Nordirland av nyss nämnda Sharkey på sång, bröderna John och Damian O'Neill på gitarr, Michael Bradley på bas och Bill Doherty på trummor. Till skillnad från samtida punkband från samma landsdel, som exempelvis Stiff Little Fingers, var The Undertones i stort sett aldrig politiska, utan sjöng istället om hur det var att växa upp och om ungdomsproblem. Utöver detta lyckades de även klämma in en del udda textämnen, som exempelvis i låten ”Mars bars”, där man helt enkelt lovsjunger chokladbiten Mars (den finns att lyssna på här). Och, givetvis, eftersom det är ämnet för dagen här: en låt om sommaren. Singeln ”Here comes the summer” släpptes 1979, samma år som det självbetitlade debutalbumet, som innehöll klassiker som ”Teenage kicks”, ”Jimmy Jimmy” och ”Get over you” (och även en lite annorlunda version av just ”Here comes the summer”). Den legendariska engelska radioprataren John Peel utnämnde en gång ”Teenage kicks” till världens bästa låt någonsin, något som jag kanske inte riktigt håller med om. Men det är ju onekligen en av de klassiska punklåtarna.

Precis som de flesta låtarna på debuten, klockar ”Here comes the summer” in på under två minuter, och är en riktig punkpopdänga, utan någon som helst ambition att förändra världen eller upplysa massorna om orättvisorna i dåtidens Nordirland. Texten handlar rätt och slätt om att sommaren har kommit, och att det är dags att bege sig ut i solskenet. Enkelt och bra. Till detta kommer ett simpelt gitarrsolo i bästa Undertones-anda och en pipande orgel i bakgrunden. En given sommarhit!

1983 fick The Undertones-sagan ett abrupt slut, då Sharkey hoppade av bandet, efter att ha spelat in fyra album och ett gäng singlar tillsammans. Med åren blev de mindre och mindre punkiga, och mer och mer soulinfluerade, och med tanke på hur Sharkeys kommande soloskivor skulle komma att låta är det inte svårt att tro att musikaliska skiljaktligheter låg bakom slittringen. Resterande bandmedlemmar bildade That Petrol Emotion, ett band som sedan höll ångan uppe i tio år.
1999 återförenades bandet, men Sharkey vägrade vara med, så istället plockade de in Paul McLoone som sångare. Jag tror att jag ställer mig på Sharkeys sida här. Det är sällan en bra idé att återförena ett band som till stor del byggde på energi och texter om hur det är att vara ung. Inte riktigt lika peppigt att se ett gäng medelålders män stå och sjunga om att få ”Teenage kicks”...

The Undertones - ”Here comes the summer” (1979)