Blogg - publik

Filmfestivalsbloggen

Blogginlägg

1. Årets höjdpunkter
   Martin Erlandsson,
   nöjesreporter & filmrecensent
   
   Nu är Göteborgs filmfestival över för den här gången och vi förbereder oss för att stänga bloggen. Hoppas att ni har tyckt att den har varit intressant. Kanske kör vi en vända igen nästa år och då kan berätta om mitt möte med den legendariske B-filmsproducenten Mats Helge Olsson.
   Han var på plats för tio år sedan och påstod att e-bio (som det kallades) skulle bli omodernt innan det hade slagit igenom. Istället har vi fått digital 3D-film på bred front och står inför ett skifte där 35 mm-film byts mot digitala projektorer men där själva biotittandet i övrigt är oförändrat.
   
   Under årets festival har jag förutom tidigare nämnda filmer sett (i en snabb, spontan ranking med bästa filmen först):
   
   
   
   • Blue Valentine: Ryan Gosling och Oscarnominerade Michelle Williams (bilden ovan) lyfter en redan lysande dialog som ett par med äktenskapsproblem. Genom tillbakablickar skapar regissören Derek Cianfrance känslomässig dynamik och han tog välförtjänt hem festivalens debutpris.
   
   • The fighter: Stark boxningsfilm om den verklige Mickey Wards (Mark Wahlberg) krokiga väg mot en titelmatch. Tre av de sju Oscarnomineringarna är till birollsaktörer – Melissa Leo som mamman, Amy Adams som flickvännen och Christian Bale som knarkande storebror med en nervös energi som påminner om en ung Robert DeNiro.
   
   • Never let me go: Lyckad filmatisering av Kazuo Ishiguros roman om en alternativ verklighet med ofrivilliga organdonatorer. Keira Knightley klarar att spela elak, men Carey Mulligan från ”An education” och ”Wall street: money never sleeps” är ännu bättre.
   
   • Odjuret: Mörkt och realistiskt om ett försök att fly från en uppväxt i en kriminell familj. Magnus Skog från “Hata Göteborg” är absolut trovärdig som Kim och regissörerna bakom ”Fjorton suger” var smarta när de gav rollen som hårt hållen frireligiös tjej till prästdottern Emelie Sundelin och lät den spritsmugglande pappan spelas av den vältränad kriminalvårdaren Rolf Jarl.
   
   • Oliver Sherman: Lågmält kanadensiskt drama av debutanten Ryan Redford, om krigsveteran som drömmer om att byta utanförskapet mot ett Svensson-liv. Stegras obönhörligt när han besöker en kollega med familj.
   
   
   
   • Happy happy: Charmig norsk komedi med Agnes Kittelsen (bilden ovan). Funkar hela vägen trots ett väldigt farsartat upplägg med otrogna grannar.
   
   • Rabbit hole: Långsamt och välspelat drama byggt på en pjäs om ett par (Aaron Eckhart och Oscarnominerade Nicole Kidman) som har helt olika sätt att sörja sitt förlorade barn på.
   
   • Small town murder songs: Peter Stormare spelar oväntat inte över någonting som småstadspolis med Åsa-Nisses mustasch i kanadensisk dramathriller med tung, religiös underton.
   
   
   
   • Jag saknar dig: Känslofylld, svensk ungdomsfilm byggd på verklighetsbaserad roman om tvillingsystrar (spelade av Erika och Hanna Midfjäll, bilden ovan) efter en trafikolycka. Aningen ojämnt spel, men fick ändå publikens pris som bästa nordiska festivalfilm.
   
   • Kvinnan som drömde om en man: Danske Per Fly börjar spännande med drömsekvenser, men flummar bort andra halvan när fotografen K (en strålande Sonja Richter) blir besatt av en polsk man och förnedrar sig sexuellt i stil med von Triers “Breaking the waves”.
   
   • Carlos: Långdraget om berömd terrorist. Egentligen en Golden globe-belönad tv-serie i tre delar. Innehåller en poänglös manlig nakenscen.
   
   • Essential killing: Spännande start om en flyende muslim (Vincent Gallo) som inte säger något på hela filmen. Dock oklart vad regissören vill ha sagt om det pågående religionskriget.
   
   • On tour: Alldeles för ofokuserat om en amerikansk burlesque-show på turné i Frankrike.
   
   Mejla gärna oss om ni har några tankar eller tips om filmer: kultur@hn.se & webbredaktionen@hn.se
   
   THE END
   
   • • Filmbloggen HP
     • 8 feb 2011 16:35
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (0)

2. Mord och Svamp
   Martin Erlandsson,
   nöjesreporter & filmrecensent
   
   Bra rubrik, eller? Lockar till läsning. Och har täckning i texten, som man säger i branschen.
   
   Deckarpjäsen "Mordet på Lucas Hejde" (recension på www.hn.se) spelas just nu på Restaurang Borggården på Varbergs fästning, men det finns en koppling till filmfestivalen.
   En av skådespelarna, Caroline Östblom, har nämligen huvudrollen i Charlotta Millers kortfilm "Svamp".
   
   Caroline får agera ut ordentligt i rollen som Katrin som nyligen har gjort slut med sin kille och har "fått kli" som komikern Björn Gustafsson kallar det.
   Under hela kortfilmen pågår ett telefonsamtal och det intressanta är att kameran stannar i köket även när Katrin går utomhus för att konfrontera sitt ex med en stekpanna.
   
   Jag hade absolut velat se fler kortfilmer i år, gärna som förfilmer.
   • • Filmbloggen HP
     • 5 feb 2011 17:44
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (0)

3. Skarsgårds

   Martin Erlandsson,
   nöjesreporter & filmrecensent
   
   Ni som följer bloggen och har gott minne kanske minns att jag skulle berätta om ytterligare två möten i samband med presskonferensen med Tuva Novotny om "Den osynlige" 2002.
   Det första handlade om Widerbergs och i det andra visar sig en annan filmande familj: Skarsgård.
   
   Stellan var i sin födelsestad Göteborg i år igen eftersom han hade en viktig roll i invigningenfilmen "Kungen av Bastöy", men för nio år sedan gjorde en av hans söner sin huvudrollsdebut.
   Gustaf spelade Nicklas i "Den osynlige", gymnasiekillen från Mats Wahls ungdomsroman som blir misshandlad och upptäcker att han befinner sig någonstans mellan liv och död, och kan observera allt, men inte påverka någonting.
   
   Den då 21-årige Gustaf gick då tredje året på Teaterhögskolan i Stockholm och hade sin yngre bror Sam som "Body
   double" i scenerna när Nicklas ser sig själv ligga i koma i skogen.
   Frågan var förstås om Sam också tänkte sig en framtid på scen och vita duken.
   - Nej, han är för smart för att bli skådis, sa Gustaf.
   
   Storebror fick rätt. Sam gick i mammas fotspår och blev läkare istället.
   Yngste brorsan Bill har däremot fått en flygande start med fina insatser i dramakomedierna "I rymden finns inga känslor" och "Himlen är oskyldigt blå". 
   
   
   GUSTAF OCH STELLAN SKARSGÅRD VAR MED I "ARN"-FILMERNA.
   FOTO: ADAM IHSE/SCANPIX

   • • Filmbloggen HP
     • 4 feb 2011 14:14
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (0)

4. Apflickorna
   Martin Erlandsson,
   nöjesreporter & filmrecensent
   
   Den femte och sista lågbudgetrullen i Rookie-projektet för långfilmsdebutanter heter ”Apflickorna” och har just visats för sista gången på filmfestivalen. Den innehåller flera scener från Frillesås ridskola med Inger Lindbergs voltigelag – tjejer som gör akrobatiska trick på hästryggen.
   Hallands Nyheter var där under en träning förra året. Läs om det här: hn.se/hntv/1.861726-blivande-filmstjarnor-rads-inte-blamarken
   
   ”Apflickorna” handlar framför allt om maktspelet mellan två tonårstjejer, övertygande gestaltade av Linda Molin och Mathilda Paradeiser. I början är Cassandra den farligt pådrivande, som utforskar fysiska och sexuella gränser i simhallen och på stranden där en kille förnedras.
   Men Emma ger igen, även indirekt genom att snäsa åt sin syster. Djuren finns med som en röd tråd, särskilt Emmas hund som tränas att lyda.
   
   Lillasyster Sara spelas av en fantastisk Isabella Lindquist. Hon står för en hel del av humorn, men blir med sin leopardbikini och längtan efter den äldre kusinen Sebastian även en symbol för samhällets sexualisering av barn.
   Den homosexuella flörten för tankarna till ”Fucking Åmål”, men ännu mer liknar Lisa Aschans film avsnittet med tonårstjejerna i Ruben Östlunds mästerverk ”De ofrivilliga”.
   Där finns samma underliggande, darrande känsla av att det kan gå riktigt illa på något sätt. Det är för övrigt Rubens ex-fru Andrea som har varit Rookie-satsningens filmkonsulent.
   
   Lisa Aschan är utbildad på den danska filmskolan och har tidigare gjort en svit kallad ”Fuck the rapist” – bestående av fiktiva reklamfilmer för ett våldtäktsskydd i form av en tampong med spikar.
   Manuset till ”Apflickorna” skrev hon ihop med Josefine Adolfsson.
   – Det är vår historia. Allt är sant, påstod hon under frågestunden efter festivalpremiären.
   Lisa tackade även sin regiassistent Emelie Lindblom från Halmstad. Nu väntar Berlins filmfestival för den lovande debutfilmen.
   
   
   
   I ”APFLICKORNA” TYCKER SIMLÄRAREN ATT SARA (ISABELLA LINDQUIST) SKA KÖPA EN BIKINI FAST HON BARA ÄR ETT BARN.
   
   
   • • Filmbloggen HP
     • 3 feb 2011 16:32
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (0)

5. Bra dokumentärer
   Martin Erlandsson,
   nöjesreporter och filmrecensent
   
   De senaste dagarna har jag följt ett dokumentärt spår på Göteborgs filmfestival. "Going vertical" är en skön berättelse om de så kallade shortboards revolutionerade surfsporten 1967–68. Fantastiska sekvenser i vågorna förstås, men bäst är rivaliteten och alla stories om forna tiders excentriska stordåd.
   De två konkurrerande brädbyggarna kunde inte ha skildrats mer annorlunda - australiensaren Bob McTavish som en snäll, rolig farbror som delar med sig av upptäckterna och amerikanen Dick Brewer på Hawaii som en överlägsen skrytmåns som säger ”Jag är ett geni och har uppfunnit allt".
   
   
   
   I "David wants to fly" (visas även 6/2) visar en tysk filmstudent att TM-rörelsen (Trancendental Meditation) liknar en odemokratisk sekt som ljuger om att kunna flyga och om hur mantran väljs ut och lockar med fredsprojekt för att dra in miljarder (!) till ledarnas lyxliv.
   Idolen David ”Twin Peaks” Lynch verkar mest förvirrad på ett religiöst, indoktrinerat sätt och hotar med att stämma den lågmälde David Sieveking, som på ett smart sätt byggde upp förtroendet på grundarens och Beatles-gurun Maharishis begravning. Ett klart intressant avslöjande.
   
   Vill man inte använda en journalistiskt vinkel är ett bra knep att skildra en för tittarna okänd vardag. Hur är det att vara vakt på en liten parkeringsplats i Virginia och vad gör man när ens barn vill gifta sig med någon annan med Downs syndrom? Just det får man veta i ”The parking lot movie” respektive "Monica & David" – gjorda med en stor dos humor av två kvinnliga regissörer.
   Kärleken mellan Monica och David strålar som helljuset på en långtradare och de stöttas helhjärtat av sina ibland överbeskyddande mammor som tidigt lämnades ensamma.
   
   
   
   Kusinen Alexandra Codina visar att paret klarar mer än man tror, men hur stark deras vilja än är inser alla att handikappet hindrar dem från att bo helt själva, jobba heltid och skaffa familj.
   Även Meghan Eckmans gravt underhållande film innehåller en del upprepningar utan att kännas för lång. Hon skildrar kampen mot otacksamma kunder och ger tid åt de flummiga men som någon också säger, ”sjukt överkvalificerade”, parkeringskillarnas (inga tjejer) härligt filosofiska funderingar över yrket, sammanhållningen, chefen, USA:s fixering vid bilar och konsumtionssamhället, ja hela livet.
   
   • • Filmbloggen HP
     • 2 feb 2011 10:30
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (0)