Martin Erlandsson,
nöjesreporter & filmrecensent
Nu är Göteborgs filmfestival över för den här gången och vi förbereder oss för att stänga bloggen. Hoppas att ni har tyckt att den har varit intressant. Kanske kör vi en vända igen nästa år och då kan berätta om mitt möte med den legendariske B-filmsproducenten Mats Helge Olsson.
Han var på plats för tio år sedan och påstod att e-bio (som det kallades) skulle bli omodernt innan det hade slagit igenom. Istället har vi fått digital 3D-film på bred front och står inför ett skifte där 35 mm-film byts mot digitala projektorer men där själva biotittandet i övrigt är oförändrat.
Under årets festival har jag förutom tidigare nämnda filmer sett (i en snabb, spontan ranking med bästa filmen först):
• Blue Valentine: Ryan Gosling och Oscarnominerade Michelle Williams (bilden ovan) lyfter en redan lysande dialog som ett par med äktenskapsproblem. Genom tillbakablickar skapar regissören Derek Cianfrance känslomässig dynamik och han tog välförtjänt hem festivalens debutpris.
• The fighter: Stark boxningsfilm om den verklige Mickey Wards (Mark Wahlberg) krokiga väg mot en titelmatch. Tre av de sju Oscarnomineringarna är till birollsaktörer – Melissa Leo som mamman, Amy Adams som flickvännen och Christian Bale som knarkande storebror med en nervös energi som påminner om en ung Robert DeNiro.
• Never let me go: Lyckad filmatisering av Kazuo Ishiguros roman om en alternativ verklighet med ofrivilliga organdonatorer. Keira Knightley klarar att spela elak, men Carey Mulligan från ”An education” och ”Wall street: money never sleeps” är ännu bättre.
• Odjuret: Mörkt och realistiskt om ett försök att fly från en uppväxt i en kriminell familj. Magnus Skog från “Hata Göteborg” är absolut trovärdig som Kim och regissörerna bakom ”Fjorton suger” var smarta när de gav rollen som hårt hållen frireligiös tjej till prästdottern Emelie Sundelin och lät den spritsmugglande pappan spelas av den vältränad kriminalvårdaren Rolf Jarl.
• Oliver Sherman: Lågmält kanadensiskt drama av debutanten Ryan Redford, om krigsveteran som drömmer om att byta utanförskapet mot ett Svensson-liv. Stegras obönhörligt när han besöker en kollega med familj.
• Happy happy: Charmig norsk komedi med Agnes Kittelsen (bilden ovan). Funkar hela vägen trots ett väldigt farsartat upplägg med otrogna grannar.
• Rabbit hole: Långsamt och välspelat drama byggt på en pjäs om ett par (Aaron Eckhart och Oscarnominerade Nicole Kidman) som har helt olika sätt att sörja sitt förlorade barn på.
• Small town murder songs: Peter Stormare spelar oväntat inte över någonting som småstadspolis med Åsa-Nisses mustasch i kanadensisk dramathriller med tung, religiös underton.
• Jag saknar dig: Känslofylld, svensk ungdomsfilm byggd på verklighetsbaserad roman om tvillingsystrar (spelade av Erika och Hanna Midfjäll, bilden ovan) efter en trafikolycka. Aningen ojämnt spel, men fick ändå publikens pris som bästa nordiska festivalfilm.
• Kvinnan som drömde om en man: Danske Per Fly börjar spännande med drömsekvenser, men flummar bort andra halvan när fotografen K (en strålande Sonja Richter) blir besatt av en polsk man och förnedrar sig sexuellt i stil med von Triers “Breaking the waves”.
• Carlos: Långdraget om berömd terrorist. Egentligen en Golden globe-belönad tv-serie i tre delar. Innehåller en poänglös manlig nakenscen.
• Essential killing: Spännande start om en flyende muslim (Vincent Gallo) som inte säger något på hela filmen. Dock oklart vad regissören vill ha sagt om det pågående religionskriget.
• On tour: Alldeles för ofokuserat om en amerikansk burlesque-show på turné i Frankrike.
Mejla gärna oss om ni har några tankar eller tips om filmer: kultur@hn.se & webbredaktionen@hn.se
THE END