Att det "saknats debatt" har varit ett mantra som upprepats om flera av de senaste årens mest omdebatterade frågor. Se exempelvis medlemskapet i Nato, och den nya translagen. Två frågor som, får man nog medge, ändå tagit upp mycket medialt utrymme och de som varit missnöjda vetat att göra sig hörda.
Annat är det med en ytterst brännande fråga – hur Sverige ska styras under kris. Mot slutet av förra året kom Kommittén om beredskap enligt regeringsformen med ett betänkande, som gått relativt obemärkt förbi. Debatten har förts oerhört tyst, det är inte en fråga som ges utrymme i partiledardebatter.
Men tankesmedjan Timbro ger en utvärdering av lagförslaget i en rapport författad av Adam Danieli, ansvarig för rättstatsfrågor, och den som behöver bevis på att marknadsliberala Timbro inte enbart bryr sig om ekonomi och tillväxt finner det här.
Danieli ställer sig mycket kritisk. Lagförslaget öppnar för att införa ett slags undantagstillstånd i Sverige – en möjlighet som tidigare saknats. Sverige har en tradition av att makten stannar hos riksdagen även vid krig och krigsfara, något vi delar med våra nordiska grannar. Det vill majoriteten av riksdagens partier nu bryta med.
Det som spökar är så klart, vilket Danieli pekar på, pandemin. Under covid-19 fanns en känsla av maktlöshet hos svenska politiker, som de nu vill mota med hjälp av ökade befogenheter i kristid. Då blev det tydligt att Sverige har beredskap för att ge ökade befogenheter till regering och korta beslutsprocesser inför krigshot, men inte inför andra typer av kriser. Den insikten ledde till att frågan utreddes.
En uppenbar risk är förstås hur undantagstillståndet kan utnyttjas. Vad som ska räknas som en fredstida kris är vagt. Det hör till sakens natur att vi inte vet vilken typ av kris som väntar bakom hörnet, men det ges inga konkreta exempel.
Men det är inte bara avgränsningen av ordet kris som är problemet. Som Danieli även pekar ut, är det dessutom svårt att se vad som konkret hade blivit bättre i covid-hanteringen, om man haft tillgång till den typen av bestämmelser som nu föreslås.
En samling politiker har samlats i en kommitté, och kommit fram till att lösningen på kriser är mer oinskränkt makt åt politiker. Vi vill förstås, lika mycket som politikerna själva, att makthavare ska fatta rätt beslut snabbt, men när man agerar snabbt är risken stor att fel beslut fattas. Danieli sammanfattar problemet väl, när han i rapportens avslutning skriver: "Att vänta sig perfekt krishantering är naivt. I stället behöver vi fokusera på att undvika de värsta dikeskörningarna."
De perfekta makthavarna som går att föreställa sig i fantasin, finns sällan i verkligheten – och de blir inte bättre under press. Demokratin är en säkerhetsmekanism för att förhindra mänsklig dumhet, inte ett ok som fullkomligt förnuftiga politiker behöver få kasta av sig för att kunna agera. Politiker är människor, och människan är felbar.
Sammantaget finns det alltså goda argument för att gå tillbaka till ritbordet och skissa fram ett nytt lagförslag. Det som nu ligger på bordet borde inte antas. Tyvärr är det bara Miljöpartiet av partierna i riksdagen som håller med.
