Övriga partier vill inte fördjupa sig i den frågan under pågående valrörelse. Istället läggs allt krut på att uppträda enat på var sin sida av blockgränsen.

Om olyckan skulle vara framme och SD väljs in i riksdagen kan de främlingsfientliga nationalpopulisterna bli vågmästare. Ett blocköverskridande samarbete för att förhindra det ter sig för tillfället avlägset. Sällan har nämligen så mycket politisk trovärdighet investerats iatt bygga upp två koalitioner.

Att bryta upp dem skulle medföra stora konvulsioner och knappast leda till en handlingskraftig regering. Miljöpartiet är sannolikt det parti, vars sympatisörer skulle ha lättast att leva med ett sidbyte, men det är naturligtvis inget som de båda språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson vill diskutera under pågående valrörelse, då de satsar allt på att bilda regering med Mona Sahlin och Lars Ohly.

Så vad göra? I en situation med mer eller mindre dåliga alternativ är det som både Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin förespråkar bäst: störst block regerar även om det inte har egen majoritet. Visst vore det ironiskt när partilandskapet under senare år förvandlats för att komma bort från minoritetsregerandets nackdelar, men läget vore ju plötsligt radikalt annorlunda.

Någon kanske invänder att avståndstagandet från ett parti i riksdagen skulle bädda för att Sverigedemokraterna vinner ytterligare sympatier och växer sig starkare. Den risken finns. Men alternativet, att regera med stöd av ett sådant parti skulle sänka ribban för det offentliga samtalets anständighet till en alltför låg nivå. Se bara hur debatten ser ut i Danmark sedan Dansk Folkeparti flyttat fram positionerna.

Vad händer då i kommunvalet i Halmstad? För första gången driver SD en lokal valkampanj och redovisar sin politik öppet. För fyra år sedan bedrevs inget aktivt kampanjarbete och ändå kom två partiföreträdare in ikommunfullmäktige. Sannolkheten är därför stor att SD representeras även under de kommande fyra åren i Halmstad.

Samtliga partier, som i dag är företrädda i kommunfullmäktige, säger nej till att samverka med SD. Det finns ingen anledning att ifrågasätta detta löfte. Men visst kan det bli komplicerat om varken den borgerliga alliansen eller de rödgröna lyckas få en majoritet i kommunfullmäktige utan tvingas acceptera SD som vågmästare.

Det kommer att krävas gott politiskt ledarskap av Carl Fredrik Graf (M) och Anders Rosén (S) om SD skall förbli utan inflytande i Halmstads politiska liv.

Viktigast är dock att Halmstadborna är så pass förutseende att de med sina röster avvisar ett främlingsfientligt och populistiskt parti!