Tänk på ett land på väg till val där de styrande gynnar de redan rika på de sjukas och de fattigas bekostnad. Tänk på ett samhälle som plågas av långtidsarbetslöshet och djupa revor i välfärden. Bäva månde där regeringen för vänstervindarna.

Titta sedan på opinionssiffrorna för alliansregeringens partier. De leder över oppositionen i mätning efter mätning. De rödgröna tappar mark och Socialdemokraterna ser ut att gå mot ett historiskt dåligt valresultat. Flera tunga Socialdemokrater gör till och med det ovanliga att inför valet öppet kritisera partiledaren.

Slutsats? De rödgrönas eländesbeskrivning av Sverige efter fyra år av borgerligt styre är inte trovärdig. Det finns en klyfta mellan vad de rödgröna säger och den verklighet som väljarna ser. Hur den skall kunna fyllas under de tre veckor som är kvar till valet håller nog en och annan rödgrön partistrateg vaken om nätterna.

Med presentationen av den så kallade regeringsplattformen fanns en möjlighet för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att gå till offensiv. Regeringsplattform 2011–2014 är utan tvivel ett unikt dokument i den meningen att Socialdemokraterna deklarerar att de är ett parti bland andra som går till val i ett samarbete. Men till innehållet är plattformen knappast den spelförändrare som trion behöver.

Enligt de rödgrönas plattform är utvecklingen inte värdig ett välfärdsland som Sverige. Därför ser de det som nödvändigt att byta färdriktning. Men samtidigt vill oppositionen behålla de flesta av de skattesänkningar som regeringen genomfört och därtill sänka skatten för pensionärer, jämte att satsa på välfärden. Allt med samma reformutrymme som regeringen räknar med.

Om det nu vore så att regeringens politik är höjden av orättvisa och skadlig för Sverige, varför finns det då utrymme för de rödgröna att både behållna och införa nya skattesänkningar och samtidigt göra välfärdssatsningar?

Den frågan är ytterst berättigad med tanke på att såväl Mona Sahlin som Thomas Östros ständigt kritiserat jobbskatteavdraget för att bara gynna ”de rika”. Men varför slopar de rödgröna då inte jobbskatteavdraget om det är så orättvist?

Valplattform är ett ord som låter solitt och stabilt, men intrycket av de 15 sidorna glest redigerad text är att de rödgröna presenterat ett fuskbygge. Många inväntade löften har inte blivit färdiga och andra besked känns lite futtiga. Närmare än så här kommer de helt enkelt inte varandra.

Ett tydligt exempel på bristen på handlingskraft är att de inte går till val på en delning av föräldraförsäkringen, trots att partierna gör ungefär samma analys av att det vore en viktig jämställdhetsreform.

Arbetsfördelningen inom den rödgröna oppositionen ät tydlig. Socialdemokraterna talar om jobb, Miljöpartiet om klimat och Vänsterpartiet om välfärd. Plattformen innehåller förslag därefter, om praktikplatser, klimatinvesteringar och maxtaxa i förskolan, för att nämna tre exempel. Av varje parti efter förmåga, åt vart och ett efter behov. Resultatet imponerar inte och presentationen av regeringsplattformen leder knappast till den förändring i opinionen som de rödgröna har hoppats på.

cArbetsfördel ningen inom den röd gröna oppositionen är tydlig.