Moderaterna, Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna offentliggjorde, som bekant, sitt gemensamma valmanifest i torsdags i förra veckan.

Väljarna bör dock komma ihåg att många av de båda blockens så kallade vallöften endast kommer att genomföras ”om ekonomin tillåter det”. Denna politiska brasklapp är nu så vanlig att det är svårt att urskilja vad som är ett verkligt löfte och vad som bara är ett politiskt mål.

Denna vilseledande marknadsföring är onekligen ett mindre tilltalande inslag i årets valrörelse och här är företrädare för båda de politiska blocken lika skyldiga.

Det är första gången som Socialdemokraterna före ett val lägger fram ett gemensamt program tillsammans med Miljöpartiet och Vänstern. De tre partierna har samverkat tidigare men då efter valen. Socialdemokraterna har fram till den här valrörelsen alltid gått till val genom att lita på den egna kraften att vinna.

Fram till presentationen av den alternativa budgeten i våras ledde de rödgröna klart i alla tillgängliga opinionsmätningar. I samband med att innehållet i budgeten offentliggjordes sjönk Socialdemokraternas opinionssiffror, medan Miljöpartiet och Vänstern bibehöll sina. Nu är frågan hur opinionen reagerar på den valplattform, som Mona Sahlin (S), Maria Wetterstrand (MP), Peter Eriksson (MP) och Lars Ohly (V)gemensamt argumenterar för.

För att Mona Sahlin skall ha en möjlighet att få talmannens uppdrag att bilda regering efter den 19 september krävs det att partiets valarbetare lyckas mobilsera ”soffliggarna” samt att partiledaren förmår ”gamla” socialdemokratiska väljare, som övergav partiet vid valet 2006 , att återvända till Socialdemokraterna.

Detta hade åtminstone i viss utsträckning också lyckats, om inte Mona Sahlin hade tvingats att ta med Lars Ohly och Vänstern i det rödgröna samarbetet.

Det kommer att visa sig att det var ett taktiskt misstag av Socialdemokraterna att inte nöja sig med en intim samverkan med Miljöpartiet.

Frågan är till och med om Mona Sahlin inte borde ha upprepat tidigare socialdemokratiska partiledares agerande – nämligen att gå till val utan att samverka med något annat parti.

För att de rödgröna skall ha en möjlighet att hamna i regeringsställning om några veckor krävs det att de lyckas övertyga väljarna om att deras förslag till att komma till rätta med den höga arbetslösheten, inte minst bland ungdomar, övertygar väljarna. Samtidigt är det viktigt att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern förmår att få väljarna att se skillnaderna mellan deras och den borgerliga alliansens inställning till socialförsäkringarna.

Hur väljarna uppfattar de borgerligas valmanifest och de rödgrönas valplattform är betydelsefullt för valutgången men allra viktigast är för vilket block väljarna i grunden har mest förtroende.

Med tanke på att regeringschefen Fredrik Reinfeldt har lyckats hålla ihop den borgerliga alliansen på ett förtjänstfullt sätt under de snart gångna fyra åren, och med tanke på att regeringen skickligt hanterade finanskrisen borde väljarnas dom vara lätt att förutse.

cV ilseledande marknadsföring är onekligen ett mindre tilltalande inslag i årets valrörelse.