I och med att den borgerliga alliansen nu har presenterat sitt valmanifest och SVT på torsdagskvällen inledde sina partiledarintervjuer med en grillning av Socialdemokraternas statsministerkandidat Mona Sahlin har valrörelsen gått in isitt intensivaste skede. De politiskt intresserade väntar nu bara på att de rödgröna skall komma överens och lägga fram ett gemensamt valmanifest.

Ju närmare ett val kommer desto mer frestande är det för politiker av alla kulörer att ställa ut vidlyftiga löften. Aldrig framstår deras förmåga att förändra samhället som så stor som när det är dags för väljarna att via röstsedeln tala om hur de vill att samhället skall utvecklas på kort och lång sikt.

Just därför är det välkommet att den borgerliga alliansens gemensamma valmanifest är glest på lättvindiga löften. Ipraktiken är ju handlingsutrymmet för att styra samhällsutvecklingen begränsat. Finanskrisen har varit en viktig påminnelse om hur snabbt prognoser kan förändras.

Därmed inte sagt att politik inte kan göra skillnad. Inte minst i Sverige, där många hushåll har små marginaler, får förändringar i skatter och transfereringssystem stort genomslag. Om ekonomin tillåter, vill den borgerliga alliansen därför fortsätta på den inslagna jobbskatteavdragsvägen med ett femte steg, som gör att främst låg- och medelinkomsttagare får behålla mer av lönen efter skatt. Det är en riktig och viktig prioritering. Drivkrafterna för att arbeta behöver fortsätta att förstärkas. Till detta hör också förslaget att det skall finnas en möjlighet att stanna kvar i arbetslivet till och med 69 års ålder.

Fast de viktigaste förändringarna som politikerna rår över tar det tid att genomföra. En mer dynamisk arbetsmarknad och ett mer gynnsamt företagsklimat, där fler hittar rätt i arbetslivet, skapas inte över en natt. Reformer för bättre resultat i skolan märks inte i undersökningar förrän efter flera år och i tillväxtsiffrorna ännu längre fram i tiden. God välfärdspolitik handlar därför inte om att lova mest till alla här och nu, utan om att förstå vad som krävs för att alla skall få del av välfärden långsiktigt.

Inriktningen på den politik som de fyra borgerliga partierna går till val på är tydlig. Arbetslinjen ligger fast och reformutrymmet är begränsat men uppenbart. För att ingen skall missförstå har de döpt dokumentet till jobbmanifestet.

Bakom den prioriteringen ligger samma ståndpunkt som har burit regeringspolitiken under de gångna fyra åren: resurser måste skapas innan de kan fördelas, och nyckeln till bättre välstånd heter arbete och allt som främjar arbete.

Den som hoppades på överraskningar från alliansen har inte mycket att hämta i valmanifestet. Det mesta var känt sedan tidigare. Det är i linje med viljan att förvalta den trovärdighet och stabilitet som den borgerliga alliansen med finansminister Anders Borg (M) i spetsen besitter i väljarnas ögon.

Räcker det nu presenterade valmanifestet för att väljarna skall ge alliansen godkänt i examensprovet den 19 september?

Det är förstås en öppen fråga, men alliansen förtjänar fyra år till i Rosenbad. Och de senaste opinionsmätningarna tyder på att så blir fallet.

cAlliansen för tjänar fyra år till i Rosenbad.