I morgon har hemvårdsnämnden i Halmstad ett extra sammanträde trots att det bara är två veckor till dess att månadens ordinarie möte hålls. Skälet till det extrainkallade mötet är att nämndens borgerliga majoritet vill snabbehandla det politiskt kontroversiella och känsliga ärendet om en så kallad privatisering av de båda äldreboendena Andersberg och Patrikshill.

På de borgerliga partiernas lokala agenda finns ett stort intresse för att Lagen om valfrihet (LOV) skall tillämpas i Halmstads kommun. Och förvisso är det positivt och eftersträvansvärt att det råder konkurrens och valfrihet på områden som tidigare enbart kommunen har tillåtits sköta. Den politiska tanken är att konkurrens skall leda till billigare och bättre service för kommunens invånare. Och det har ju visat sig att det inte är givet att just kommunen är det bästa vårdgivaren i alla lägen.

Det finns dock områden som är känsligare än andra när det gäller att satsa på konkurrensutsättning. Ett av dessa områden är äldreomsorgen, och det beror helt enkelt på att många av dem som omfattas av denna har svårt att bilda sig en egen uppfattning om vad som erbjuds på marknaden.

Till vad nytta är valfriheten om de gamla som skall dra nytta av denna inte förmår överblicka de alternativ som står till buds?

Just när det gäller äldreomsorgen finns det en uppenbar risk att det är politikernas önskan att genomföra sina teoretiska politiska idéer som överordnas de gamlas önskan om en god och trygg omvårdnad.

En känslig punkt när det gäller konkurrensutsättning av kommunal verksamhet är upphandlingen av tjänsterna. De företag, som tävlar om att vinna anbudsförfarandet, försöker pressa kostnaderna så mycket som möjligt för att ha en möjlighet att vinna konkurrensen. För att detta skall fungera är det nödvändigt att den politiskt valda nämnden klart och tydligt talar om vilka krav som ställs, och de kommunala handläggarna måste naturligtvis ha klart för sig om ett anbud är så prissatt att anbudsgivaren verkligen klarar av att agera inom anbudsramen. Det finns dessvärre exempel i Halmstad där så inte har varit fallet.

Det är oroväckande att den borgerliga majoriteten i den kommunala hemvårdsnämnden vill snabba på besluten om en ”privatisering” av de båda äldreboendena. Det finns en uppenbar risk att tiden att noga granska anbudens innebörd blir alltför kort.

Det finns emellertid också en annan aspekt på hur nämndordföranden Ann-Charlott Svensson har hanterat frågan.

Hennes strävan att ”privatiseringen” skall vara helt klar före årsskiftet tyder på en ängslan för vad som kan komma att hända efter årsskiftet, nämligen att hemvårdsnämnden har en annan politisk majoritet än vad den har i dag.

Sakligt sett finns det ingen anledning att erinra mot den moderata nämndordförandens agerande, men visst hade det sett ”snyggare” ut om hon hade avvaktat kommunvalet 19 september. Den rödgröna oppositionen ogillar ju ”privatiseringen”.

cSakligt sett finns det ingen anledning att erinra mot den moderata nämndordförandens agerande.