Finanspolitiska rådets senaste rapport Svensk finanspolitik innehåller flera slutsatser och synpunkter, som är värda att lyfta fram och analysera. Rådets uppgift är att göra en oberoende granskning av regeringens finanspolitik. Dess ordförande är professor Lars Calmfors.

Enligt Finanspolitiska rådet är det omdiskuterade och kontroversiella jobbskatteavdraget förmodligen effektivt när det gäller att öka sysselsättningen på sikt. Den djupa globala ekonomiska krisen har dock lett till att det är svårt att peka på jobbskatteavdragets effekt under andra hälften av 2008 och under 2009.

Att Finanspolitiska rådet framför dessa synpunkter på jobbskatteavdraget är inte oväntat. Avdraget finns i många andra länder och där har det fungerat bra och stimulerande på sysselsättningen. Mot den bakgrunden är det inte heller särskilt överraskande att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern i sin budgetmotion i allt väsentligt accepterar de fyra etapper som finns i vårt land.

Partiernas hårda kritik tidigare har varit politiskt taktiskt betingad och den har saknat stöd hos professionella ekonomer.

I rapporten frågar Finanspolitiska rådet på goda grunder varför den borgerliga regeringen och då närmast finansminister Anders Borg inte tydligare och bättre har lyckats förklara för skattebetalarna hur jobbskatteavdraget fungerar. Många har helt enkelt inte märkt att deras inkomstskatt sänkts tack vare avdraget.

Ett skäl till detta kan vara att kommunal- och landstingsskatten har höjts på flera håll samtidigt som jobbskatteavdraget har erbjudit en sänkning. Detta har skett i bland andra Halmstads kommun, där höjningen ledde till att den positiva effekten av jobbskatteavdraget delvis gick förlorad. För detta finns det skäl att kritisera alliansens ledande lokala företrädare!

Under lång tid har inte minst landets pensionärsorganisationer framfört hård kritik mot att ålderspensionärer, som inte arbetar, inte har fått del av jobbskatteavdraget. Till de högljudda kritikerna har också hört Socialdemokraternas Mona Sahlin och Thomas Östros.

Denna kritik vinner ingen förståelse hos Finanspolitiska rådet, som mycket riktigt hävdar att det är rimligt att beskatta arbetsinkomster och pensioner olika om syftet med jobbskatteavdraget är att öka sysselsättningen. Om även icke-arbetande pensionärer får del av avdraget går ju detta syfte förlorat! I det sammanhanget går det knappast att argumentera med begrepp som rättvist och orättvist.

Fram till för en månad sedan delades denna uppfattning av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, men de högljudda protesterna från pensionärsorganisationerna och den rödgröna oppositionen fick Reinfeldt och Borg att delvis backa. De vågade helt enkelt inte utmana landets 1,7 miljoner ålderspensionärer trots att de båda moderata toppolitikerna visste att de i sak hade rätt.

Om politikerna inte hade haft en hård och oviss valrörelse framför sig hade de med all sannolikhet hållit fast vid att det rimligaste vore att bara de som förvärvsarbetar skall dra nytta av ett jobbskatteavdrag, vars syfte är att gynna sysselsättningen.

cDe vågade helt enkelt inte utmana landets 1,7 miljoner ålders pensionärer .