Regeringen Reinfeldt har uppfyllt de flesta av de vallöften, som den gick till val på 2006. Det finns dock en del av valplattformens punkter som det återstår att åtgärda. Bland dem finns övergången till en obligatorisk a-kassa. Risken är dock uppenbar att det inte händer något på det här området under innevarande mandat–period eftersom Moderaterna motsätter sig reformen om det inte går att nå en överenskommelse över blockgränsen. Den inställningen finns det anledning att beklaga.

Regeringen vill uppenbarligen inte ha bråk med den fackliga rörelsen under ett valår. Kanske är bakgrunden så enkel till Sven Otto Littorins besked nyligen om att Moderaterna inte vill driva frågan om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i valrörelsen.

Ett skäl att driva frågan om en rejäl a-kassereform handlar om trovärdighet. Det var ett vallöfte från alliansen 2006 och ambitionen var tydlig i Fredrik Reinfeldts första regeringsförklaring: ”Arbetslöshetsförsäkringen skall bli obligatorisk och omfatta alla som förvärvsarbetar”, sade statsministern i riksdagens kammare utan att sväva på målet.

Det tyngsta skälet är dock sakfrågan i sig. Det är aldrig fel att ändra sig om bättre vetande talar för en annan ståndpunkt, men sådana motiv finns inte idetta fall. Argumenten för att gå från dagens frivilliga a-kassa till en obligatorisk är minst lika starka nu som de var 2006.

Om något är de ännu starkare. När regeringen stärkte arbetslinjen i a-kassan och förändrade ersättning och villkor stormade det rejält. Många valde att lämna a-kassan, en del för att de inte såg behovet, andra för att de tyckte att det blev för dyrt.

Idag står över en miljon människor på arbetsmarknaden utanför a-kassan. En annan svaghet i konstruktionen är att bara var tionde försäkrad får ut åttio procent av inkomsten om de blir arbetslösa på grund av det låga taket i försäkringen.

Verkligheten är alltså den att arbetslöshetsförsäkringen inte håller vad den lovar. Men tro inte att oppositionen har någon bra lösning på problemet.

Den facklig-politiska samverkan gör att Socialdemokraterna och även Vänsterpartiet inte kan tänka sig en annan ordning än frivillighet. De fackligt administrerade a-kassorna är ju ett sätt att värva medlemmar. För att locka fler tillbaka till försäkringen vill de ha låga avgifter och höga ersättningar, utan att tänka alltför mycket på hur det påverkar incitamentet att arbeta.

Det alternativ som alliansen hittills har förespråkat handlar om att städa upp i a-kassan. Försäkringen finansieras till allra största delen av skattemedel så de som frivilligt inte ingår är ändå med och betalar. Det rimliga är då att alla får del av skyddet.

Fördelen med en obligatorisk a-kassa är alltså att den blir mer lik andra trygghetssystem: alla betalar och alla får ett skydd. Det är en ståndpunkt som det inte finns anledning att överge bara för att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet värnar om fackets maktställning.

cTro inte att oppositionen har någon bra lösning på problemet.