Det stormar kring EU:s datalagringsdirektiv. Iförra veckan kom nyheten om att Tysklands författningsdomstol underkänt införandet av lagen. Nu debatteras åter hur den svenska regeringen skall förhålla sig.

Direktivet klubbades av EU-parlamentet i december 2005. Sverige, och inte minst den dåvarande justitieministern Thomas Bodström, hörde till de drivande krafterna inför antagandet. Syftet var att ge polisen starkare verktyg efter terrordåden i Madrid och London.

I korthet går direktivet ut på att EU:s medlemsländer skall lagra trafikuppgifter om all elektronisk kommunikation. Uppgifter om sändare och mottagare för telefonsamtal och sms skall sparas i åtminstone sex månader och högst två år.

Nu har den tyska författningsdomstolen alltså satt stopp. Skälen som anges är bland annat att det vore för lätt att missbruka lagen. Begränsningarna för hur datauppgifterna får användas är helt enkelt inte tillräckliga. Direktivet lever inte heller upp till den tyska konstitutionens krav på insyn och rättssäkerhet.

Värt att notera är att det inte är direktivet i sig som anses olagligt utan införandet av det. Men i Sverige har nyheten gett lagens kritiker nytt hopp.

Än så länge finns det nämligen möjlighet att påverka utformningen. Den svenska regeringen har ännu inte lagt fram något förslag om hur direktivet skall införlivas i svensk lag. Arbetet går så långsamt att EU:s domstol i början av februari fällde Sverige för att direktivet inte var infört.

Fast risken är att frågan fastnar i blockpolitiken. Datalagringsdirektivet är nämligen ett ämne som splittrar både alliansen och oppositionen.

I februari meddelade Miljöpartiet och Vänsterpartiet att man kompromissat med Socialdemokraterna och gått med på att direktivet skulle bli svensk lag.

Men efter beskedet från Tyskland förklarade Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson att nyheten om en kompromiss byggde på ett missförstånd:

”Det presenterades så av Bodström, men jag tycker det var en felaktig beskrivning. Det finns ingen överenskommelse om att införa datalagringsdirektivet om vi vinner valet ihöst.”

Vänsterpartiets Alice Åström instämmer i kritiken. Enligt henne kan Sverige inte införa en lagstiftning som Tysklands författningsdomstol har avvisat.

I alliansen försöker Centern bromsa processen. Den rättspolitiske talespersonen Johan Linander vill att Sverige skall vänta med införandet och anser att direktivet borde bli frivilligt.

Möjligen kan EU-kommissionen bidra med en lösning. Den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström har sagt att hon vill se över lagens effektivitet, proportionalitet och kostnader. Men kommissionen har ingen möjlighet att riva upp lagen utan medlemsländernas medverkan.

Sverige borde ta tillfället i akt och pressa på i EU-kretsen för att få igenom en omförhandling av direktivet. En så omfattande och potentiellt integritetskränkande lag borde vara frivillig för medlemsländerna.

cMöjligen kan EU-kommissionen bidra med en lösning.