Det blir alltmer uppenbart att den socialdemokratiska partiledaren och statsministerkandidaten Mona Sahlins ställning är svag såväl internt som externt. Detta kommer att leda till betydande problem för det största partiet inom den rödgröna oppositionen under den kommande valrörelsen, men i synnerhet om Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern får väljarnas förtroende att bilda regering ihöst. Med vilken auktoritet uttalar sig egentligen den socialdemokratiska partiordföranden?

Hennes svaga ställning uppenbarades tydligt under den senaste tidens diskussioner om skatteavdrag för hushållsnära tjänster. För inte alltför länge sedan uttalade sig Mona Sahlin positivt om skattesubventionerade hushållstjänster, men det var innan hon efterträdde Göran Persson som partiordförande.

När tv-programmet Agenda inbjöd Socialdemokraterna och Centern till debatt i söndags ställde centerledaren Maud Olofsson upp men inte Mona Sahlin. Socialdemokraterna sände i stället en andrarangens riksdagsledamot, som inte hade särskilt mycket att sätta emot när den centerpartistiska näringsministern gick till väl underbyggda angrepp.

Det var onekligen ett stort taktiskt misstag att inte låta Mona Sahlin möta Maud Olofsson vid det här tillfället. Eller var det så illa att de socialdemokratiska valstrategerna inte vågade matcha sin partiledare mot Centerns i den här känsliga frågan?

Om Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och Vänstern vill erövra regeringsmakten i höst måste de nå betydande framgångar i storstäderna och då inte minst i Stockholm, där Socialdemokraterna har försvagats år efter år.

Socialdemokrater i Stockholm har insett att inga framgångar uppnås i huvudstaden om partiet motsätter sig skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Detta förstår också partiledaren Mona Sahlin. Trots det, och trots sin i grunden positiva inställning till skatteavdraget, meddelade hon i början på den här veckan att Socialdemokraterna skall verka för att skattesubventionerna försvinner om de rödgröna får bilda regering i höst.

Mona Sahlins låsning blir ännu märkligare med tanke på att Miljöpartiet har förklarat att man i och för sig ogillar skattesubventioner för hushållsnära tjänster men kan tänka sig att behålla dem så länge det råder lågkonjunktur.

Det är faktiskt bara Vänstern och Lars Ohly som högt och tydligt har deklarerat att skattesubventionerna av hushållsnära tjänster skall bort så snabbt som möjligt. Detta blir också den rödgröna oppositionens gemensamma ståndpunkt.

De som vacklar mellan att stödja den rödgröna oppositionen och den borgerliga alliansen bör ställa sig frågan: ”Varför har Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson böjt sig för Lars Ohly?” Om Vänstern och Ohly drygt ett halvt år före valet har så stort inflytande på Socialdemokraternas och Miljöpartiets politik, hur kommer det då inte att se ut om de tillsammans ges möjlighet att bilda regering?

Efter höstens riksdagsval finns det en uppenbar risk att det bildas en regering i vilken Lars Ohly och Vänstern får ett stort inflytande. Detta borde få tveksamma väljare att besinna sig.

Blotta tanken att Lars Ohly, som för inte så länge sedan öppet kallade sig för kommunist, skall få ett avgörande inflytande på regeringens politik, borde få ”marginalväljarna” att noga fundera på om de vill att han skall få ett betydande inflytande över regeringens politik under de kommande fyra åren.

cEfter höstens riksdagsval finns det en uppenbar risk att det bildas en regering i vilken Lars Ohly och Vänstern får ett stort inflytande.