I en debattartikel i Svenska Dagbladet för en tid sedan argumenterar tre ledande Miljöpartister för att Stockholm skall utropas till en GMO-fri zon. Inte ett ord i artikeln berättar om varför man skall vara rädd för GMO. Det förklaras inte varför modern växtförädling är ett sådant hot att vår huvudstad måste vara en frizon.

Istället berättar Miljöpartisterna, däribland partiets Europaparlamentariker Carl Schlyter, att en klar majoritet, 74 procent, av svenska bönder med mer än 20 hektar mark inte vill odla genmodifierade grödor. Det finns ingen anledning att betvivla att det stämmer. Men varför skall den fjärdedel som kan tänka sig att odla genmodifierade grödor förbjudas att göra det? Ett argument är naturligtvis risken för att genmodifierade grödor sprider sig och påverkar omkringliggande odlingar, men om det säger artikeln ingenting.

Miljöpartiet är inte ensamt i sin kamp för GMO-fria zoner. ”Hej då GMO” är enligt egen utsago ett ”gräsrotsarbete för GMO-fria zoner i Sverige”.

På rörelsens hemsida framkommer visserligen att den administreras av miljöorganisationen Greenpeace, men de tar inte på sig ansvar för vad hemsidan innehåller.

Det är nog tur, för inte kan väl Greenpeace stå bakom artiklar som antyder att det är genmodifieringen som har orsakat svininfluensan? Eller en häcklande ”kampanjsång” om en kvinnlig EU-parlamentskandidat till melodin ”Flickan i Havanna”. Den som är för GMO är naturligtvis köpt av ”de stora jordbrukskemiföretagen”.

Problemet är att GMO-frågan på en och samma gång är ohyggligt komplicerad och vansinnigt tacksam att förenkla.

Det pågår en omfattande diskussion mellan forskare i hela världen kring farorna och möjligheterna med GMO. Tyvärr har GMO-kritikernas gräsrotsrörelser gjort frågan om GMO till en icke-fråga. Att GMO är farligt och dåligt ska det inte råda någon diskussion om. Vad forskningsrönen än säger.

Men verkligheten är inte så enkel som GMO-motståndarna påstår. Det finns stora fördelar med genmodifiering. Ett exempel är det gyllene riset, berikat med betakaroten som kan omvandlas till A-vitamin. Bristen på A-vitamin orsakar enligt Världshälsoorganisationen blindhet hos mellan 250 000 till 500 000 barn varje år. GMO kan också skapa förutsättningar för större och mer näringsrika skördar vilket i sin tur är en långt mer effektiv metod att bota världssvält än att öka jordbruksstöden.

Verkligheten är inte så svartvit som ”Hej då GMO” och Miljöpartiet vill göra gällande. Deras meningsmotståndare är inte bara stora industrier utan också forskare på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Forskare som med emfas hävdar att genmodifierad mat inte är farligare än annan.