Svenska soldater förtjänar bättre
Försvarsanställda förväntas utstå mycket för att försvara rikets säkerhet. Det ingår i jobbet. Därför är det tragiskt att de anställda sviks av Försvarsmakten och de ansvariga politikerna.
Relaterat
Det råder personalkaos inom Försvarsmakten. Ny personalstatistik för det tredje kvartalet pekar på ett kommande massavhopp. Det beräknas att nästan 20 procent av soldaterna kommer att ha sagt upp sig vid årets slut.
Det är inte fullt så illa som Officersförbundets medlemsundersökning från i somras gjorde gällande, men illa nog. Då övervägde sju av tio soldater att lämna försvaret eftersom förtroendet för Försvarsmaktens ledning och regeringens säkerhetspolitik dalade. Det upplevs inte att utbildning, materialtillgång och befintlig personal hänger samman, vilket inte är så konstigt när övningar och materialanskaffning gång på gång skjuts på framtiden för att få budgeten i balans. De anställda har inte upplevt att man haft rätt förutsättningar för att utföra sina uppdrag.
Officersförbundet menar att den enskilt största moroten för att få soldater att stanna kvar är höjd lön. Försvarsmakten fick panik och meddelade i fredags att lönen höjs med en tusenlapp. Det är utmärkt, för lönenivåerna är en skamfläck. Efter tre månaders grundläggande militär utbildning följt av sex månaders provanställning är ingångslönen för en soldat drygt 17 000 kronor. Detta att jämföra med en lageranställd 20-åring som tjänar 19 607 kronor från dag ett. Detta är inte rimligt.
Lönefrågan är dock inte den enda faktorn till soldaternas massavhopp. Soldaterna har rimligtvis varit medvetna om den låga lönen då man tog beslutet att gå in i Försvarsmakten. Istället har det varit andra faktorer såsom varierande och utmanande arbetsuppgifter och en stor individuell ansvarskänsla som har utgjort grogrunden för motivationen. Merparten av de anställda inom försvaret, för att inte nämna deras anhöriga, har varit beredda att offra mycket för rikets säkerhet.
Men det finns en bristningsgräns för allt. Och då verksamheten i övrigt lider av organisatoriskt kaos till följd av kortsiktiga och inkonsekventa politiska försvarsbeslut, blir lönen helt plötsligt inte någonting som tröstar. Drakoniska avskedsbeslut för erfarna soldater med motiveringen att det råder arbetsbrist för att de inte vill eller kan skriva under nya anställningskontrakt där utlandstjänstgöring är ett måste, hjälper inte heller till.
Att sedan skadade soldater efter utlandstjänstgöring haft byråkratiska mardrömmar med Försäkringskassan gör villkoret om utlandstjänstgöring till en Kafkaesk cirkus som föga inger förtroende.
De olika vapengrenarna förlorar alltså inte bara erfaren kompetens, de förlorar också nya soldater som väljer att inte fortsätta inom försvaret på grund av att verksamheten inte upplevs vara seriös eller erbjuder anställningstrygghet.
Våra svenska soldater förtjänar bättre.
