Förre näringsministern Leif Pagrotsky har haft god tid på sig att arbeta med Socialdemokraternas stora skatteutredning. Men att döma av det Dagens Nyheter rapporterade i fredags blir resultatet inte mycket mer än en tumme.

Rut-avdraget ska vara kvar, trots den interna debatten inom socialdemokratin. Jobbskatte­avdraget ska vara kvar. Värnskatten ska vara kvar, eftersom progressiv skatt anses nödvändigt för skattesystemets legitimitet. Varken fastighetsskatten eller förmögenhetsskatten kommer tillbaka. Bland få förändringar märks att jobbskatteavdraget ska trappas av för höginkomsttagare och att pensionärer, sjuka och arbetslösa ska få sänkt skatt.

De som hade hoppats på en förutsättningslös nystart för Socialdemokraternas politik kommer att bli besvikna. Socialdemokratin förmår kanske helt enkelt inte ompröva sin politik och ifrågasätta gamla sanningar. Man accepterar alliansens skattesänkningar av rädsla för att förlora väljare, men det är högst oklart vad partiet egentligen självt vill.

Pagrotsky hade annars haft ett bra tillfälle att staka ut en ny linje – eller snarare gå tillbaka till den politik S tidigare stod för. En gång i tiden stod nämligen socialdemokratin bakom ett skattesystem där alla åtminstone skulle få hälften kvar av varje intjänad krona. Men den tillfälliga värnskatt som infördes under en akut ekonomisk kris har fått vara kvar under en era med sunda statsfinanser och hyggligt reformutrymme.

Frågan är vilket land vi vill att Sverige ska vara. Vill vi vara ett land där det största problemet är att det finns folk som är rika, eller där det största problemet är att det finns folk som är fattiga? Om svaret på frågan är det förstnämnda, så är lösningen att höja skatterna så mycket som möjligt för höginkomsttagare. Om svaret är det sistnämnda finns inga enkla lösningar. Då måste man se på vilken politik som på lång sikt ger samhället och enskilda individer bäst möjligheter att skapa en så bra levnadsnivå som möjligt för alla.

Socialdemokraternas skatte­politik skadar den välfärd som partiet säger sig värna. För att skapa gemensamma resurser krävs en växande ekonomi. Det kräver att människor vill utbilda sig, arbeta och investera. Värn­skatten fungerar i praktiken som en straffskatt på utbildning och arbete, och leder på sikt inte till mer resurser för staten. De fem miljarder kronor som värnskatten ger varje år skulle vi få igen i fler arbetade timmar och högre produktivitet om vi avskaffade den. Det finns andra sätt att få in pengar till staten, såsom en bättre fungerande fastighetsskatt.

När Leif Pagrotsky säger att värnskatten ger skattesystemet legitimitet är det bara att hoppas att han har underskattat svenska folket.