Operation övertalning om a-kassan är inledd
Ingen lär plädera för att ersättningsgraden i a-kassan ska vara 100 procent. Men som det nu är, utan justeringar liknande sjuk- och föräldraförsäkringen, blir det allt dyrare att inte ha arbete.
Relaterat
Finansminister Anders Borg (M) hänger envist kvar vid argumentet att en höjning av taket i arbetslöshetskassan är fel väg. I Ekots lördagsintervju listade han ett antal argument som att sökaktiviteten efter jobb minskar, den som har a-kassa stannar längre kvar där, rörligheten på arbetsmarknaden minskar och ersättningen är redan generös. Och hans främsta skäl är att det ”kostar 30 000 jobb”. Den matematiken är svårare att ta till sig.
Han är ensam om den uppfattningen, lindrigt talat. Småpartierna i alliansen höjer nu rösten och frågan är så klart vad det betyder. Har de tillsammans en chans att rubba Anders Borg?
Alliansen sänkte ersättningsnivån 2006 från 730 kr till 680 kr. Det fick till följd att många lämnade a-kassan. Det betyder att många fler numera står utanför, tillsammans med unga arbetslösa och utrikes födda, som aldrig kvalificerat sig för att få ersättning från a-kassan. Det diskussionen nu gäller är taket, det vill säga ersättningen på 80 procent av en månadslön på högst 18 700 kr. Samtidigt stiger både priser och löner.
Ekonomiprofessorn Lars Calmfors, tidigare ordförande i Finanspolitiska rådet, har tidigare talat sig varm för att taket måste höjas och att det indexeras till lönenivå. Annars urholkas ersättningsgraden i takt med att lönerna ökar.
Både Folkpartiet och Centern vill höja a-kassan de första tre månaderna och diskuterar gärna en justering av turordningsreglerna. Här vill båda partierna hellre tala om kompetens än antalet anställningsår. KD talar också för en höjning, men kanske inte just nu.
Den moderata utgångspunkten är att arbetslöshetsersättningen är ett omställningsbidrag. Det är en ersättning till den som står mellan två jobb. Som den nu ser ut liknar ersättningen mer ett grundskydd. Principen för inkomstbortfall på grund av arbetslöshet håller på att gå förlorad.
En gång i tiden, närmare bestämt i valrörelsen 2006, argumenterade M för en obligatorisk a-kassa, liknande resten av trygghetssystemet: alla betalar och alla får ett skydd. Från fackligt håll finns ett naturligt motstånd mot förslaget. Moderaterna har släppt kraven av just det skälet att det blir svårt att få igenom över blockgränsen. Men idén är fortfarande inte dålig och tål att prövas på nytt.
Anders Borg talar hellre om att sänkta arbetsgivaravgifter och ökade resurser till företagen för omställning och utbildning. Han tittar avundsjukt på det tyska systemet med lärlings- och utbildningsplatser på de stora företagen som en fungerande modell.
Men innan den varianten landat på svensk mark går fortfarande för många utan vare sig arbete eller ersättning från a-kassan som ett försäkringsskydd när andra försörjningsmöjligheter saknas.
Dock noteras att Anders Borg faktiskt flaggade för en förändring av a-kassetaket i radiointervjun. Han talade om en höjning ”så småningom” och nu återstår att se vilken tidräkning som avses. Han har ändrat sig förut, exempelvis om utbyggnaden av järnvägen mellan Linköping och Stockholm. Den finns med i årets budgetförslag på satsningar på infrastrukturen. 2010 var en sådan satsning ”robust olönsam” med tanke av för lågt befolkningsunderlag. Nu bygger samme finansminister ihop ”en stark arbetsmarknad” med satsningen på Ostlänken.
