4 000 dagar utan pappa
Den svenske-eritrianske journalisten har nu suttit i fängsligt förvar i 4000 dagar – utan rättegång. Hans fru och barn i Göteborg har inte träffat honom sedan 2001.
Relaterat
Årsdagar uppmärksammas och dagar räknas. Nu passerar dag nummer 4 000 i fängsligt förvar utan rättegång för den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak.
Just detta ”jubileum” är bara en stor skam när det gäller mänskliga fri- och rättigheter.
Dawit Isaaks påstådda ”brott” är att han ifrågasatt diktaturen i Eritrea. Han har agerat i egenskap av journalist och delägare i den första oberoende tidningen Setit.
Regeringar ifrågasätts och kritiseras dagligen på flera hål i världen. Så även på HP:s ledarsida. Utan att ifrågasättarna fängslas. Det handlar om åsikts- och yttrandefrihet och ingår i det demokratiska blodomloppet.
Men blodflödet i Eritrea är fullt av klumpar och livshotande bölder. Här finns en egensinnig president som drivs av helt andra maktstrukturer och som varken tål dagsljus eller kritik. Det har Dawit Isaak och hans kolleger dyrt fått erfara. Så sent som förra veckan rapporterade Reportrar utan gränser att tre av journalisterna som fängslades samtidigt med Isaak har dött på grund av de svåra fängelseförhållandena. Enligt uppgift lever fortfarande fyra av journalisterna och en av dem är alltså Dawit Isaak, vilket inger hopp.
Dawit Isaak föddes i Eritrea 1964 och flydde därifrån undan kriget för självständighet och kom till Sverige 1987. Numera har han dubbla medborgarskap och återvände efter krigsslutet. Kvar i Göteborg finns hans familj med fru och barn som inte träffat honom på 4 000 dagar.
På utrikespolitisk nivå lär det pågå en så kallad tyst diplomati från svensk sida sedan Dawit Isaak greps tillsammans med andra misshagliga journalister och politiker i september 2001. Det skedde av president Isaias Afewerki medan världens blickar riktats mot terrordåden i New York. Nu borde Sveriges, Europas och resten av den demokratiska världens ögon riktas mot Eritrea.
Mariannes Mening/Marianne Holm
