Nu måste skolan uppdateras
På ett plan har många elever sprungit förbi lärarna och det gäller datorvana. För likvärdighetens skull måste det vara skolan som förser såväl elever som lärare med moderna arbetsredskap. Inte blyertspennor och suddgummin.
Relaterat
Det pågår en utdragen debatt i Utbildningssverige om den digitala utvecklingen i skolan. Frågorna gäller i vilken utsträckning datorer ska vara en del i undervisningen, om tangentskrivandet kan få tillåtas ersätta det mödosamma arbetet med att lära sig forma bokstäver med en penna, om elever bör få egna datorer, och vilka de hälsomässiga, pedagogiska och sociala riskerna med ökat datoranvändande är. Frågorna förtjänar att tas på allvar.
Att lära sig skriva och den vägen pränta bokstäver har visserligen betydelse eftersom även känselsinnet tränas, men det är en annan diskussion.
I en debattartikel i Dagens Nyheter pekar chefen för public service-kanalen Utbildningsradion, Erik Fichtelius, på klyftan mellan de som har tillgång till dator i skolan och de som inte har. Och denna digitala klyfta vidgas när allt mer pedagogiskt relevant material finns att tillgå via nätet. Den mest uppseendeväckande siffran i artikeln var att en fjärdedel av alla lärare saknar egna jobbdatorer. På vilken annan arbetsplats är det acceptabelt att arbetsgivaren inte tillhandahåller relevanta redskap för att kunna utföra sitt jobb? Vad gör Sveriges kommuner och landsting i den här frågan för sina anställda?
Tillgången för eleverna är förstås mycket ojämn och varierar mellan kommuner och enskilda skolor. Och här måste likvärdigheten ifrågasättas.
Det finns på sina håll ett motstånd mot att datorisera undervisningen. Det kan bero på en legitim oro för att eleverna inte ska lära sig att skriva för hand, att de aldrig lär sig att tillgodogöra sig längre texter, att djupgående kunskaper ersätts av googlandet efter snabba svar, eller att frestelsen blir för stor att använda lektionstid till sociala medier eller spel.
Men det finns också ett stråk av bakåtsträvande i ointresset för datorernas roll i undervisningen. Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har fått svidande kritik för att han framhåller böcker och pennor framför datorer och läsplattor. Och även om han har rätt i att alla moment inte kan datoriseras, tycks han märkligt ointresserad av att skolan ska hänga med i utvecklingen av ett alltmer digitaliserat samhälle. Ordning, reda och ett tydligt fokus på kunskap är bra, men om inte skolan integrerar ett av vår tids främsta arbetsverktyg inom snart sagt alla områden på arbetsmarknaden i undervisningen, då är den hopplöst förlegad.
Det är också en klassfråga. Inte alla barn har tillgång till datorer hemma, eller föräldrar som visar dem smarta sätt att använda internet. De måste få basal datorvana i skolan.
Slutligen: det räcker inte att sätta datorer i knät på eleverna. Undervisningen måste anpassas, och det krävs förmodligen mer av en lärare som frångår läroböckernas strikta upplägg och i stället använder material från nätet.
Ansvaret torde i slutänden vila på skolornas pedagogiska ledning att se till att eleverna får en gedigen och framtidsinriktad utbildning. För det handlar inte längre ens om att skolan måste hänga med i utvecklingen, den måste ligga först.
