I Sifos senaste opinionsundersökning backar Socialdemokraterna 4,5 procentenheter till 34,3 procent jämfört med junimätningen. Sympatisörerna har gått till Vänsterpartiet.

I Stefan Löfvens sommartal i Stockholm i helgen blev den här högersvängen tydlig. För det var till företagarna han vände sig, framför allt bland små och mellanstora företag, med förslaget att slopa arbetsgivaransvaret för den andra veckan med sjuklön.

Det var också det enda och konkreta besked Stefan Löfven lämnade.

Han har tagit god tid på sig, läst på och orienterat sig som ny partiledare. Ännu återstår mycket, men allt mer talar för att Stefan Löfvens trygga utstrålning är något som partiet behöver efter flera såriga år. Med sitt förflutna i fackföreningsrörelsen står han stadigt samtidigt som det är mycket intressant och utmanande att han väljer företagarperspektivet framför löntagaraspekten. Med sjuklönereformen säger han att S inte kan fortsätta vältra över kostnader på företagen. Jobben måste stå i fokus.

Hur det rimmar med att arbetsgivaravgiften ska dubbleras för anställda över 25 år är fortfarande inte klart.

Han lämnade fler obesvarade frågor.

Inte heller i SVT:s Agenda, som säsongstartade på söndagskvällen, kunde han svara på om partiet accepterar vinster i välfärden. Han klamrade sig fast vid att kvalitén är avgörande, liksom personaltäthet och uppföljningsansvar tillsammans med kommunal insyn.

”Är man i välfärden för att bli rik är man på fel ställe”, var det närmaste han kom och utlovade ett mer konkret svar senare i höst.

Frågan om att privata friskolor, förskolor och vårdföretag ska tillåtas generera överskott och om vinstuttagen måste återinvesteras delar det socialdemokratiska partiet. Hittills har Stefan Löfven parerat och passat. Hans svar, att det för egen del aldrig kommer att bli aktuellt att använda privata välfärdstjänster, räcker inte.

Här har alliansen alla möjligheter att utnyttja dimridåerna. Men det finns andra områden där regeringen nu måste börja passa sig. Framför allt handlar det om att det numera finns en opposition att ta på allvar och respektera. Det är något som regeringspartierna länge har behövt. En opposition som riktar en blåslampa mot den regeringströtta alliansen, ifrågasätter och kommer med egna förslag.

Men just i det senare faller ser det fortfarande alldeles för tunt och tyst ut. Dessutom verkar både S och alliansen numera vara överens om var reformerna behövs som bäst. På båda sidor talas om satsningar på infrastruktur som järnväg och vägar samt på forskningsområdet.

”Sverige behöver en infrastruktur värdig det här århundradet”, som Stefan Löfven så fyndigt uttryckte sig i sommartalet.

Därtill är S överens med alliansen om att Sverige fortsatt behöver ett flygförsvar och accepterar utan att blinka priset för nya superjasplan på 90 miljarder kronor.

Så vad ska våra svenska politiker bråka om i höst? Förslagsvis klimatfrågorna, fler innovationer för miljön och hur fler unga männi­skor kan få arbete.