Vissa saker märker man på att de sägs, andra på att de inte sägs. När Fredrik Reinfeldt på lördagen höll sitt sommartal i Gustavsberg utanför Stockholm sades mycket litet om de skandaler som rasat kring Tillväxtverket och näringsdepartementet. Mer däremot om behovet av att skapa fler bostäder, satsa på forskning och bygga ut tunnelbanan i Stockholm.

Ämnesvalet förvånade knappast, med tanke på att forsknings- och infrastrukturpropositioner kommer att läggas i höst. Sveriges starka ekonomiska läge, liksom närvaron av en kompetent oppositionsledning, ökar trycket på regeringen att öppna plånboken. Alliansen kan inte vinna ytterligare ett val på att vara bäst på att spara, i synnerhet inte som debatten har svängt till förmån för en mer expansiv ekonomisk politik.

Inte heller var det förvånande att statsministern aviserade sänkt bolagsskatt. En sådan har ju föreslagits även av andra allianspartier, och framstår som en nödvändighet i ett läge där Sverige halkat efter utvecklingen i andra europeiska länder.

Mer intressant var kanske det som sades i artikeln på DN Debatt samma morgon, där Reinfeldt tog ett tidigt avstamp mot valet 2014. Bland annat föreslår Reinfeldt ett ”idékonvent”, där allianspartierna ska anta en idéplattform som innehåller deras ”gemensamma bärande värderingar”. Med andra ord: hela alliansen ska bli lika glatt urvattnad som Nya Moderaterna. Mer ideologiskt sinnade partier, som FP och KD, sätter förhoppningsvis stopp för just den dumheten.

Vill man vara positiv kan man se det som ett intressant förslag för att få bukt med den idétorka som råder inom alliansen. Och det är klart att det måste finnas någon form av gemensamma värderingar mellan partier som sitter i regering tillsammans, om inte annat på en ytterst grundläggande nivå: demokrati, marknadsekonomi, socialt ansvar och så vidare.

Samtidigt tjänar alliansen knappast på att förneka att dess olika partier har olika bakgrund och ideologisk grundsyn. Att, genom att sudda ut de verkligt särskiljande och skarpa konturerna, som ger politiken udd, försöka få liberalism och konservatism att smälta ihop i en vagt ”borgerlig” ideologi borgar knappast för ett mer produktivt idéarbete inom alliansen.

Alliansen är ett taktiskt samarbete mellan liberaler och konservativa, som strävar mot vissa gemensamma mål. Det räcker gott.

Reinfeldt föreslår också en valkommitté med ansvar för alliansens gemensamma valkampanj. Alltför hård samordning faller inte nödvändigtvis i god jord hos småpartierna, som hellre hade tänkt använda valkampanjen till att profilera sig själva. Däremot är idén om bättre samordning av valkampanjer och ett bättre utnyttjande av gemensamma resurser rätt tänkt. Socialdemokraterna har fortfarande överlägset starkast kampanjresurser, och om alliansen ska kunna ta upp kampen i områden där man av hävd har varit svag, exempelvis storstädernas förorter, krävs det gemensamma satsningar.

Alliansen siktar på att ta en historisk tredje valseger. Det kräver en historiskt väl genomförd valrörelse.