Framtiden talar för Annie Lööf
Väljarnas förtroende för Annie Lööf är rekordlågt. Samtidigt ökar sympatierna för Socialdemokraternas ledare Stefan Löfven, trots att han fortfarande inte sagt vart han vill föra sitt parti.
Relaterat
Störst förtroende bland väljarna får det parti som har de bästa idéerna för framtiden. Såhär mitt i mandatperioden ser det aningen idéfattigt ut på sina håll. Det är också obegripligt att det största oppositionspartiet toppar i opinionsundersökningarna, utan att Stefan Löfven börjat tala klarspråk. Tala om förväntningar.
När Annie Lööf valdes till ny partiledare för Centern var det just för att hon vill arbeta med framtidsfrågorna, för att lyfta partiet framåt och verka för en nyordning som saknats under Maud Olofssons sista år i toppen. Maud Olofsson var upptagen med att regera efter att ha tagit initiativ till alliansbygget. Hon fick också som näringsminister den tuffa uppgiften att hantera krisen på Saab i Trollhättan, vilket hon gjorde med den äran.
När Annie Lööf valdes till partiledare skedde det i en öppen process och hon fick en överväldigande majoritet. Vart har alla dessa centerpartister tagit vägen nu, när hon som partiledare behöver dem som mest?
Som minister och statsråd är Annie Lööf ytterst ansvarig och hon har sannerligen fått fullt upp med att hantera en representationskultur som inte gagnar förtroendet. Slöseri med skattemedel är ingenting som går en väljarkår omärkbart förbi.
Det här är inget försvarstal för detta slöseri.
Det här är ett försvarstal för alliansen och för Centerpartiet. Alla småpartier behövs för att alliansen ska fortsätta fungera. Alla småpartier behövs för att tuppkammen på Moderaterna inte ska växa sig för stor. Och här har Annie Lööf gjort sin insats. Det skedde under Almedalsveckan där hon var klarsynt självkritisk och vågade ifrågasätta en rad frågor som återstår på alliansens agenda. Kanske alldeles för många och för viktiga frågor. Som handlade om utanförskapet, konkurrenskraften, välfärden, klimatet och landsbygden.
Jan Björklund bidrog i förra helgens sommartal genom att tona ned sin stundtals obstruerande roll och hellre fortsätta verka för alliansbyggets underhåll.
Det har på senare tid luftats kritik mot Annie Lööfs kompetens, utseende och förmåga att uttrycka sig. Alliansen behöver ett rödhårigt energiknippe som kan hålla lågan brinnande, som kan föra alliansen vidare och verka för nya reformer. Inte minst nu när det finns utrymme.
Mot henne talar bristen på erfarenhet, och här borde resten av partiet finnas för uppbackning. Det gäller även resten av allianskamraterna, där just Jan Björklund är den mest erfarne.
Misstag och felaktigheter kan aldrig försvaras utan ska åtgärdas, utredas och rensas bort, som i fallen med fakturaslarv och allsköns extravaganser.
Till skillnad från ett par alliansministrar som fått lämna scenen har inte Annie Lööf skott sig personligen. Sikten skyms när det blåser. När stormen bedarrat måste politiken få större plats att breda ut sig, där framtidsfrågorna är viktigast. Frågor som tar tid att besvara, förändringar som tar tid att genomföra. I det långsiktiga arbetet är det inte tillåtet att gena i kurvorna.
