Mycket talar för att allians­regeringen inför ytterligare ett jobbskatteavdrag när höstbudgeten presenteras. Men om det nu äntligen finns ett reformutrymme borde satsningar på infrastrukturfrågorna, framför allt järnvägen gå före allt annat.

Centerpartiet vill gå längre och sälja hela eller delar av SBAB och Telia Sonera för att få loss pengar till underhåll och skötsel. Det vore utmärkt om C för en gångs skull fick alliansens och framför allt Borgs öra.

Längre fram i augusti blir det återsamling på Harpsund för regerings­medlemmarna. Med kräftskiva enligt den nya borgerliga traditionen. Det är samtidigt ett upptaktsmöte inför budget­arbetet.

När riksdagsledamoten Henrik von Sydow beskrev intentionerna i Moderaternas ekonomiskpolitiska arbetsgrupp i sitt debattinlägg i HP (2/8) framgick att ytterligare ökad ekonomisk frihet, det vill säga sänkta skatter, är alltjämt en prioriterad fråga. Åtminstone i hans kretsar, och till dem hör skattmästaren personifierad i finans­minister Anders­ Borg.

von Sydow vill gärna öka takten på bostadsbyggandet. Han vill sprida ägandet samtidigt som den offentliga sektorn ska kännetecknas av produktivitet och kvalitet.

Genom att ta fasta på detta krav på produktivitet och kvalitet borde fungerande spår, rullande tågsätt och pålitliga transporter kunna platsa i denna moderata definition.

Visserligen har jobbskatte­avdragen en stimulerande effekt, men det tycks samtidigt aningen fantasilöst att ideligen satsa på denna vinnande häst. Inte minst för att frågan om kommunikationer av mer miljömässigt slag också fungerar som stimulanspaket.

Det är nämligen inte enbart i semestertider som resenärer blir strandsatta på grund av nedfallna kontaktledningar. Det inträffar sorgligt nog året runt. Inte enbart persontrafiken drabbas. Tidigare hårda vintrars tågstopp har sinkat godstransporterna, där leverantörerna hellre placerar containrar på långtradare för att vara på den säkra sidan. Hur smart är det ur miljösynpunkt?

När det gäller persontrafiken har resenärerna med all önskvärt tydlighet visat att de lärt sig läxan om att tänka på miljön och vi åker tåg som aldrig förr. Enligt Trafikverkets mätningar är förresten hallänningarna de flitigaste pendlarna och toppar ligan över vilken region som gör de längsta resorna.

Men det finns en gräns. Tålamodets gräns. Trängseln ombord på tågen, där säkerheten kan ifrågasättas, liksom den hygieniska standarden när få eller inga toaletter fungerar. En fråga för operatörerna som kör tågsätt på marginalen.

Nedfallna eller sönderblåsta ledningar och stundtals stulna kopparledningar gör också att tågen inte går. Eller elfel i trafikcentralerna. Mycket beroende på åratal av eftersatt underhåll, samtidigt som trafiken ökar.

Det här är ohållbart i längden och alliansen har nu en utmärkt möjlighet att starta reparationsarbetet på allvar.