Naturvårdsverket har låtit göra den första omfattande undersökningen av hur mycket mat vi kastar i Sverige. Vi odlar, skördar, förädlar, transporterar – och slänger – ungefär en miljon ton mat varje år, trots att den är helt ätbar. Merparten av svinnet står hushållen för.

Matproduktionen har hög miljöpåverkan. Vissa menar att vi måste sluta äta exempelvis kött för att jorden och energin inte räcker till. Köttfria måndagen är ett sådant initiativ. Med det i åtanke är det än mer onödigt att så mycket mat går direkt från produktion ner i soptunnan.

Hushållsavfallet kan indelas i oundvikligt avfall, som kaffesump och potatisskal, och i onödigt som ätbara matrester. I runda tal 25 kilo per person och år utgör detta onödiga svinn.

Hushållens svinn är svårt att påverka. Det kommer att fortsätta vara individens ansvar att inte köpa hem mer mat än man förbrukar. Samtidigt har man som konsument färre valmöjligheter eftersom storförpackningar i regel är mest ekonomiskt fördelaktig att handla. Med förbättrade förvaringsmöjligheter, som att frysa in det som inte går åt, är en lösning. Samtidigt utgör ensamhushållen 40 procent av landets hushåll som knappast har någon glädje av alla familjeförpackningar. Eller för den delen råd att köpa dem.

Skolans undervisning i hemkunskap skulle kunna bidra till bättre ta tillvara alla råvaror, tydligare livsmedelsmärkning ytterligare en del – men individerna fäller avgörandet. Att sänka temperaturen i kylskåpet förlänger exempelvis hållbarheten. Det är också viktigt att känna till skillnaden mellan sista förbrukningsdag och bäst-före-datum. Livsmedelsbranschens marginal är i regel något längre än vad som står på förpackningen. Bästa sättet att avgöra om maten går att äta är att använda sina syn- och luktsinnet.

I skolorna har det längre förts kampanjer för att minska matsvinnet, ibland i form av rena tävlingar för att se vilken skola som slänger minst mat. Att den vägen även föra med sig beteendet även hem till matbordet skulle kunna påverka en del av hushållens svinn.

Matbutikerna slänger dock också stora mängder mat trots att den är fullt tjänlig, för att datumet är kort eller för att förpackningen är trasig. Ett av argumenten från butikernas sida för att inte sälja den maten i en egen, billigare avdelning är att de inte kan ta ansvar för mat som kan vara dålig. Det är naturligtvis skillnad på olika typer av livsmedel. Fisk bör inte ätas efter utgångsdatum, medan en brun banan framförallt har förlorat estetiska kvaliteter.

Tänk om vi kunde låta det vara upp till var och en att välja. En student med mindre pengar kan själv göra valet att köpa mjölk som kan bli dålig inom kort men till halva priset. Butikerna själva skulle gynnas om vi i högre grad fick möjlighet att köpa den mat som nu kastas.