Sopigt är bara förnamnet på hur det har gått med avfallshanteringen av sorterade hushållssopor.

Jo, vi konsumenter blir allt bättre på att sortera och lämna tillbaka skräpet. Men det är i nästa led det spricker. Det vet alla som försökt pressa in några fler tidningar i en full sopbehållare. Resultatet är att återvinningsstationerna blir allt skräpigare. Insamlingen fungerar inte. Och allt fler förpackningar skapas.

Många ringer och klagar hos kommunen när det är fullt i pappersåtervinningen. Sedan 1994 är det producenterna som har ansvaret att samla in och återvinna förpackningar och tidningar. Förpacknings- och tidningsinsamlingen, FTI, organiserar sedan 2007 det arbetet.

Trots att förpackningsindustrin ålagts sitt producentansvar för att samla in och återvinna papper, plast, glas, metall och tidningar ökar mängden förpackningar. Därmed har själva tanken med producentansvaret totalt förfelats. Det ska tilläggas att en del av ökningen beror på den ökade konsumtionen.

Vi ser det varje gång i mataffären. Äpplena ligger inplastade i tråg. Soppgrönsaker som morot, selleri och purjolök likaså. Uppfinningsrikedomen tycks aldrig ta slut när det gäller att slå plast eller papper kring maten – eller medicinen för all del.

I den pågående avfallsutredningen föreslås att kommunerna får tillbaka ansvaret för insamlingen av förpackningarna. Dessutom vore det bättre om en statlig myndighet tog hand om tillsynen.

Utredningens uppdrag är att titta på hur avfallshanteringen kan bli effektivare för samhället och enklare för konsumenterna.

Om vi börjar med konsumenterna så har vi gjort läxan. Men det är en uppgift i motvind. För takten på återvinningen måste öka eftersom förpackningarna blir fler. Tätare tömning, fler eller större behållare, fler stationer är några sätt? Eller varför inte färre förpackningar? Den frågan tycks ha försvunnit helt i utredningen.

Men det var väl aldrig meningen att förpackningsindustrin skulle komma undan så lätt. Utredaren Lars Ekecrantz har gjort det alldeles för enkelt för sig i stället för att kräva ännu större ansvar för tillverkarna av plast-, pappers- och glasbehållare.

Självklart vill producenterna ha en så billig hantering som möjligt av återinsamlingen, det vill säga att inte tömma så ofta. Det borde vara tvärtom.

Det måste bli dyrare för förpackningsindustrin att låta bli. Dessutom ska krav ställas på smartare och bättre förpackningar som går att återvinna. En ny färg eller storlek på barnmatsburken eller cornflakespaketet gynnar knappast miljötänkandet i det långa loppet.