Att ha och att inte ha
Precis som en del av välfärden ska finansieras av skattepengar, ska staten, det vill säga vi, fortsätta äga bolag som drivs effektivt och till nytta för samhället.
Relaterat
Alliansregeringen har sålt ut några av de statliga bolagen, som Apoteket och Bilprovningen. Konkurrensfördelar och ökad tillgänglighet har varit skälen.
När nu finansmarknadsminister Peter Norman (M) vill flytta bort ansvaret för de kvarvarande 58 bolagen från regeringskansliet får den så kallade Ägarutredningen massiv kritik.
Att de statliga bolagen, som vi alla äger tillsammans, ska skötas så effektivt som möjligt säger sig självt. Dessutom är det viktigt med insyn av demokratiska skäl. Både regering och riksdag måste få fatta de strategiska besluten. Det också genom tillsättandet av styrelseposterna som landets politiskt valda representanter ska bevaka allas våra intressen. Därtill berörs över 100 000 anställda i bolagen, som varje år lämnar 20–30 miljarder till statskassan.
Utredaren Hans Dahlborg blev försenad men lämnade i våras sitt förslag. Och det är nu när omkring 80 remissvar lämnats som kritiken väller in.
Hans Dahlborgs förslag är att skapa två olika förvaltningsbolag med två olika intressen. I det ena förvaltas bolag som främst ska skapa ekonomiskt värde, det vill säga göra bra resultat. I det andra hamnar bolagen som är främst till för samhällsnyttan. Redan där börjar det svaja. Samhällsnyttiga bolag ska tydligen inte ha resultatet för ögonen och de vinstdrivande företagen inte tillföra samhället någon nytta.
För frågan är naturligtvis var gränsen går. Är SJ AB ett samhällsnyttigt eller ett vinstdrivande företag? Hittills har det visat sig att SJ AB inte vill köra snabbtåg på Västkustbanan för att konkurrensen med Öresundstågen blivit för hård.
Ska SJ i fortsättningen enbart vara kommersiellt lär det inte återkomma några snabbtåg under överskådlig tid.
Det är knappast förenligt med samhällsnyttan att det inte går att ta sig snabbt fram mellan landets andra och tredje största stad. Än mindre att förbindelsen mellan Oslo och Köpenhamn haltar rejält.
Vattenfall har i ägarutredningen bedömts vara ekonomiskt värdeskapande mer än samhällsnyttigt. Återigen en paradox. Vattenfall är också en av de skarpaste kritikerna mot förslaget och pekar på risker för konflikter om företaget förvaltas av ett aktiebolag i stället för av finansdepartementet. Å andra sidan hade kanske inte Vattenfall kunnat tillåtas göra sina dyrbara kolkraftsaffärer på kontinenten om vinstkraven varit lägre och kraven på samhällsnytta större.
Det goda med Dahlborgs förslag är att ägarstrategin beslutas en gång per mandatperiod och årliga riktlinjer dras upp av regeringen. Här får alltså politiken möjlighet att avgöra. Därmed blir det fullt möjligt att sänka kraven på avkastning i de statliga bolagen som just i exemplet Vattenfall.
Finansmarknadsminister Peter Norman har fått en del att tänka på när han läser remissvaren. Dessutom börjar det blir bråttom om han ska få igenom sin förändring före nästa halvårsskifte.
Han borde ta sig en ny funderare först.
