Europas glödheta kris är på väg mot höstens gråmulna landskap. En höst som riskerar att likna fantastyförfattaren George R R Martins årslånga säsonger i sin ”Game of Thrones”-svit.

Den senaste krisande medlemmen i eurozonen är Spanien, vars ekonomiminister Luis de Guindos (konservativa Folkets Parti) vidhåller att Spaniens kris är av tillfällig art. Detta samtidigt som de spanska regionerna Murcia och Valencia förklarat sig stå på konkursens brant, den spanska börsen fallit kraftigt och räntorna nått rekordnivåer. För att inte nämna en ihållande kris på bostadsmarknaden med 20 procent av bostäderna ekande tomma.

Det påminner om hur de grekiska tongångarna lät innan landet imploderade, och är den kalorisnåla varianten av klassiska Bagdad Bob som utropade seger över ”de imperialistiska styrkorna”, alltmedan kvarter efter kvarter i Bagdad föll. Det är en hårfin gräns mellan förnekelse och önsketänkande.

Kreditvärderingsinstitutet Moodys har nu även sänkt utsikterna för Tyskland, Nederländerna och Luxemburg från stabilt till negativt. Moodys förutser även att såväl Spanien som Italien kommer behöva ytterligare stödpaket.

Nedvärderingen spände åt den rävsax som tyska förbundskanslern Angela Merkel befinner sig i, ännu en tum. Å ena sidan ett Tyskland som är trött på att vara Europas finansiella kornbod, å andra sidan ett oförnekbart ansvar utefter samma premiss.

Och i Grekland fortsätter eländet. Vägvalet är tydligt: fortsatt blödning eller amputation. Det kan mycket väl visa sig att en förutsättning för fortsatta stödpaket från EU är att landet självmant lämnar euron.

D agens N yheter redovisade i går en uträkning som SEB gjort om kostnaderna för en haltande euro. 2013 beräknas eurozonens offentliga skuld nå hela 95 procent av BNP. Det är 35 procent över den tillåtna nivån. Skillnaden motsvarar 28 000 miljarder kronor (!). Det är siffror som borde få till och med finansminister Anders Borg (M) röd av skräck. Det kommer troligtvis ta mellan 10-15 år att stabilisera valutan.

Lågkonjunkturen kan leda till recession och i sin tur depression. Det inte bara troligtvis kommer utan även behöver, bli mycket värre innan det kan bli bättre.

Omvärldens export till EU kommer att minska; dessa länders inhemska konjunkturer kommer att peka neråt, vilket i sin tur ger mindre medel att importera varor från euroländerna.

EU köper i dag 19 procent av Kinas export och 22 procent av Sydafrikas. Det säger sig självt att EU:s kris även kommer bli dessa områdes kriser. Och så riskerar det gå runt och runt. Under tiden blir det tillbakahållen tillväxt i resten av världen samtidigt som både Ryssland och delar av Afrika kan fortsätta stabilt framåt.

Konsekvenserna är tydliga. De röda siffrorna utgörs av miljontals människor som kommer att slås ut, för gott. En strukturell arbetslöshet leder till minst en förlorad generation. Det handlar inte om kvästa drömmar, utan om livslånga mardrömmar.

Sällan har väl Göran Hägglunds epitet ”verklighetens folk” varit så passande som i detta sammanhang. Det kan komma att bli en dyrköpt formulering, som ingen har råd att betala.