Valfrihet är sympatiskt och konkurrens är bättre än monopol. Friheten i sig kan vara svår att hantera och ibland blir begränsningarna mer till ett stöd än ett hinder.

I dagarna har eleverna i årskurs 9 i Halmstad, Laholm och Hylte gjort sina val till gymnasieskolan. I takt med att elevkullarna minskar och antalet friskolor ökar lär det knappast bli trångt i gymnasiekorridorerna. Det betyder snarare att alla nior kan komma in på sina försthandsval. Det betyder också att kraven för att komma in på programmen sänks för att just den skolan behöver alla elever som går att uppbringa. Här får konkurrensen om skolpengen aldrig slå ut ambitionen att erbjuda relevant utbildning.

Valfriheten är viktig, men det finns en risk att skolorna övertrumfar varandra. Många lägger åtskilliga kronor på marknadsföring och erbjudanden vid sidan om, som egentligen inte har med gymnasie­programmet att göra. Egen dator, betalt körkort och dyk­certifikat är inte nödvändig för all utbildning, men frestande för ungdomarna.

I den nya gymnasieskolan ger inte alla program behörighet för vidare studier på högskolan. Det är också en parameter att väga in bland alla val. Det går att utöka kursen och läsa in poängen bredvid.

Uppdelningen i en mer studieinriktad och en yrkesinriktad inriktning är ett viktigt politiskt beslut från alliansregeringen och dess utbildningsminister Jan Björklund. Kritiken har gällt att alla inte får samma chans, men det stämmer inte riktigt. Den jämlikheten finns inte, eftersom förutsättningarna varierar. Att alla kurser i kärn­ämnena svenska, matematik och engelske länge var lika omfattande gynnade enbart de studiemotiverade som redan gjort sitt gymnasieval med teoretisk inriktning. På övriga program blev den modellen en björntjänst.

Därför kan den nya gymnasieskolan fungera bättre och ge fler en chans att göra rätt val. Men det avgjort viktigaste är att alla skolor erbjuder även de studiesvaga en möjlighet att tillgodogöra sig utbildningen. Det finns stora risker i dag när kraven sänks för att ens komma igenom skolporten. Det är skolans uppgift, ytterst rektor som pedagogiskt ansvarig, att alla eleverna på det frivilliga gymnasiet får relevant stöd. Det betyder ökad lärartäthet och extra resurser, insatser som kostar pengar, men som på sikt lönar sig för att rusta både eleverna och samhället för framtiden.

En blick i kristalkulan om framtidsyrken är alltid vansklig. Inför förestående pensionsavgångar inom välfärdssektorn är möjligheterna avgjort godartade. Förskollärare och lärare på grundskolan kommer att efterfrågas liksom vårdbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor. Redan i dag skriker verkstadsindustrin efter arbetskraft.

Frågan är om de halländska ungdomarna verkligen haft med detta i beräkningen när de gjorde sina val.